Ledig dag. 

 

Borde leta rätt på mitt hus. Stökigt är bara förnamnet. Ett par katter har levt rövare inatt i köket o raidat soppåsen och dragit ner en kartong flingor från en köksbänk. Tack för det liksom. Fjant är oskyldig då han sov ute i hallen.

 

Tvätta skulle också behöva göras. Men jag är off o vill helst bara slappa. 

 

Fryser. Så jag har boat in mig framför kaminen. 

 

Igårkväll bjöd jag en vän på sushi. Först möttes vi i stan för lite handling. Bara slut kvar i skåp o lådor. Sen tog vi en runda med här växte M upp. Jag visade alltså ställena i stan jag bott på. Och lite Sala ligan-guidning hann vi med mitt i allt också.

 

Sen efter sushin var hämtad åkte vi hem till mig och vi åt o pratade om allt och inget. Siri visste hur man bäst tröstar en sorgsen själ. Hon la sig helt enkelt i min besökares knä och sen låg hon där typ resten av kvällen. Fina Siri ❤️

Jobbhelgen avklarad. Men ingen ledighet imorgon för det. Trött, lite nedstämd. Den fruktansvärda händelsen har verkligen påverkat mig. Den kastade mig tillbaka till när jag mådde så fruktansvärt dåligt att jag övervägde den slutgiltiga lösningen.

 

Jag har medvetet låtit bli att läsa på forum om detta. Men jag hör snacket ändå om vad som sägs. Och jag försvarar det inte. Men jag förstår hur en kedja av olycksaliga händelser kan driva någon till den punkten. 

 

Jag vet egentligen inte sanningen. Den tog han med sig sin syn på det. Men vad jag fått höra, förvisso bara hörsägen dårå eftersom det kommer från någon som själv bara hört ena sidans version, så kan jag dra paralleller till hur min separation och exets handlande under den mest turbulenta fasen utspelade sig.

 

Den psykiska tortyren. Smeka med ena handen och slå med den andra.

 

Läs den meningen bildligt inte bokstavligt för jag kan lova er att den som skulle våga lägga sin hand på mig skulle få minst lika mkt tillbaka.

 

Det jag ville komma till var iaf att jag kan relatera till hur en liten snöboll kan rulla och i slutänden dra igång en ostoppbar lavin. Jag vet hur manisk jag blev. Jag åt inget, sov inget, och allt jag kunde tänka snurrade kring svek och önskan om svar som ingen ville eller kunde ge mig.

 

Jag ser hur allt det här påverkar mina vänner, mina grannar, hela bygden. 

 

För att hålla mig flytande över ytan så gör jag vad jag kan. Jag skapar. Försöker se det vackra som ändå fortfarande finns omkring oss. Kalla det blunda för verkligheten om du vill. Jag kallar det överlevnadsstrategi. 

 

Bildbloggen är uppdaterad. 

 

Kylan är äckligt jobbig just nu. Den går igenom husväggarna o jag fryser som en gris. Eldade i köksspisen idag. Fixade mannangrynsvälling på vedspisen och satte mig framför kaminen sen och drack den njutningsfullt.

 

Det var precis så illa som befarat. Det var värre än befarat. Den man som inte längre såg någon annan utväg tog sina barn med sig.

 

Jag gråter. För allt och inget. Det meningslöst egoistiska med att ta sina barn med sig. För att det ska gå så långt över huvud taget.

 

Men den som bestämt sig har bestämt sig. Jag önskar bara att det aldrig skulle behöva gå så långt. 

 

Främst kanske jag faktiskt gråter för att jag var o nosade på den utvägen. Men jag fick hjälp i tid. Jag uttalade mina tankar högt och visade exakt hur dåligt jag mådde.

 

Mina tankar går till de som blev kvar. Till alla som drabbas på ett eller annat sätt av den här mycket tragiska händelsen. 

 

#suicideawareness #suicidezero 

Det du trodde var sant kan i ett ögonblick förändras. 

 

Fick ett mkt tråkigt besked ikväll. Med största sannolikhet iaf. 

 

Jag var trött och tänkte lägga mig men nu snurrar tankarna. Men jag är inte den som fick min framtid förändrad i ett ögonblicks verk. 

Alldeles för många ljus att tända. För de som inte längre orkade. 

 

Ta hjälp om du måste. Be någon. Vem som helst. Bit inte ihop. Och tänker du tanken så berätta för någon.

 

Du är värdefull. För någon därute är du hela världen. Även om det inte känns så. 

 

Igår kom jag iväg. Till kvinnokliniken. 

 

Jag har haft bekymmer länge. Sen långt innan jul faktiskt. Men det blev ohållbart i helgen och igår.

 

I söndags var jag iväg på en fotorunda med en kompis. Men det blev sisådär lagom kul när jag trots både kopp och binda läckte igenom så jag fick lov att sitta på plast för att inte fläcka ner bilsätet. I Hedemora gick jag in på toan vid Donken och bytte kläder. Tur i oturen att hon hade extrakläder i bilen. När jag tog mina totalsoaked termobraller från golvet såg där ut som att någon blivit mördad där. Det var så absurt att jag bara kunde skratta åt eländet. Hellre det än gråta liksom.

 

Skrattade så jag nästan grät när jag försökte säga att nu har jag lånat cykel, fitbitarmband och trosor av dig. Vad mer har du som jag kan få låna.

 

Måndagen höll sig mitt underrede på mattan men igår. Ja jäklar. Jag besökte toaletten strax före 9 och 1,5h senare var jag rädd att det snart skulle rinna längs benen på mig. 

 

Jag ringde samordnaren och sa att jag var ledsen men tyvärr behövde jag åka hem pga att jag blödde. 

 

Ringde numret på hemsidan men nej trots att det stod att telefontiden var fram till 15 så fick jag höra att tiderna var slut för idag. 

 

1177 blev min räddning och 16 min senare hade jag köat färdigt och fick tala med en sköterska som fixade en telefontid åt mig. 

Jag har ju tokdålig mottagning så när sköterskan sen ringde kunde hon inte höra vad jag sa ens. Men fick en tid iaf att komma in. 

 

Fick lämna blod för att kolla hb. Stick i fingret men ändå. Hallå jag har blött massor redan. Och så fick jag kissa i en mugg.

 

Fick träffa en ung barnmorska som först frågade frågor, jag visade min mensapp o så. Sen till undersökningen. 

 

Hon tog ett cellprov för det hade jag inte kunnat lämna för jag blödde ju såklart även när jag var kallad för den kollen. Sen en fysisk undersökning av livmodern. O så ett ultraljud. O ja ultraljud när man är gravid så kör de med en scanner på magen. Men nu var det en lång stav som såklart kördes upp i hela härligheten. Hrmmm sorry om det är to much info. 

 

Iaf. I min livmoder har det byggts på ett tjockt lager av slemhinna som inte stötts ut som det ska. Pga att mina äggstockar inte längre släpper några ägg. Min vänstra äggstock kunde hon se var inaktiv. Den andra kunde hon se att den inte heller jobbade så mkt längre men den va nog inte helt nerstängd ännu för det fanns en äggblåsa på 24 mm iaf.

 

Iaf var det pga slemhinnan som satt kvar som jag blödde. Grejen var att alldeles innan jag skulle åka o tömde min menskopp så hade en stor klump slemhinna släppt och låg dallrande i koppen. Sorry igen för målande äcklig beskrivning. Hoppas ingen svimmade nu. 

 

Jag fick medicin för att få rätsida på skiten och sen fick jag åka hem igen. Det tog en knapp timme allt som allt. 

Ledig helg. 

 

Planerna för dagen löd. Åka o bada med en vän och hennes dotter. Och efter det skulle vi fota.

Ooops

 

Det var verkligen inte meningen att bli tyst så länge.

 

Det har varit lite mkt bara. Jobb, aktiviteter, ångest, trötthet, helger .... 

 

Ska bara ... som jag ursäktar mig med lite nu och då.

 

Men en hel månad. Hrmmm ja det var onödigt länge. 

 

Massa vatten har runnit under broarna sen dess. Jag har rockkryssat, firat jul och nyår och mja, gjort en del annat också.

 

Jag fick aldrig till någon årskrönika heller som jag brukar sammanställa. Jaja, vem säger att man inte kan göra en summering av det gångna året när det nya året har hunnit ramla iväg två veckor.