Jobbhelgen avklarad. Men ingen ledighet imorgon för det. Trött, lite nedstämd. Den fruktansvärda händelsen har verkligen påverkat mig. Den kastade mig tillbaka till när jag mådde så fruktansvärt dåligt att jag övervägde den slutgiltiga lösningen.

 

Jag har medvetet låtit bli att läsa på forum om detta. Men jag hör snacket ändå om vad som sägs. Och jag försvarar det inte. Men jag förstår hur en kedja av olycksaliga händelser kan driva någon till den punkten. 

 

Jag vet egentligen inte sanningen. Den tog han med sig sin syn på det. Men vad jag fått höra, förvisso bara hörsägen dårå eftersom det kommer från någon som själv bara hört ena sidans version, så kan jag dra paralleller till hur min separation och exets handlande under den mest turbulenta fasen utspelade sig.

 

Den psykiska tortyren. Smeka med ena handen och slå med den andra.

 

Läs den meningen bildligt inte bokstavligt för jag kan lova er att den som skulle våga lägga sin hand på mig skulle få minst lika mkt tillbaka.

 

Det jag ville komma till var iaf att jag kan relatera till hur en liten snöboll kan rulla och i slutänden dra igång en ostoppbar lavin. Jag vet hur manisk jag blev. Jag åt inget, sov inget, och allt jag kunde tänka snurrade kring svek och önskan om svar som ingen ville eller kunde ge mig.

 

Jag ser hur allt det här påverkar mina vänner, mina grannar, hela bygden. 

 

För att hålla mig flytande över ytan så gör jag vad jag kan. Jag skapar. Försöker se det vackra som ändå fortfarande finns omkring oss. Kalla det blunda för verkligheten om du vill. Jag kallar det överlevnadsstrategi. 

 

Bildbloggen är uppdaterad. 

 

Kylan är äckligt jobbig just nu. Den går igenom husväggarna o jag fryser som en gris. Eldade i köksspisen idag. Fixade mannangrynsvälling på vedspisen och satte mig framför kaminen sen och drack den njutningsfullt.