Jag är dålig på den detaljen. Att inse mina begränsningar. 

 

Jag vill rädda hela världen, allt och alla. Men eftersom jag oftast glömmer att rädda mig själv först så blir det bara kaiko av alltihopa i slutänden.

 

Om jag inte räddar mig själv kan jag inte rädda någon. 

 

Jag antar att det är en av mina livsläxor som jag måste lära mig. 

Sjukt skönt att veta att nu är jag ledig tills på onsdag.

 

Det är helt och fullt sant att man njuter av ledig tid på ett helt annat sätt när man jobbar o inte bara går hemma sjukskriven.

 

Jag och sonen tog en kvällsshoppingtur till V-ås efter jobbet. Han skulle ha kylpasta till datorn (fråga inte ...) och jag köpte en jacka till honom och eldningspellets på Jula. Sen shoppade vi 3,5 kg smågodis på City Gross för 39 kr kg. Lite annat också förstås men ah, jag nämnde såklart det viktigaste. Kvällsmaten intogs på Max. Jag lyxade som vanligt till det med en lyxshake. Såå gott. Men så äckligt mätt jag blev sen. Mådde rent illa.

 

Det var skönt att landa här hemma sen iaf. Nu har jag kollapsat i soffan med en katt på bröstkorgen. Hon har verkligen tagit över stafettpinnen från Orvar. Nära sin matte vill hon va. HELA tiden. 

Hundarna hade fixat en liten present åt mig tills jag kom hem från jobbet. Sa åt dem o städa innan vi drog o shoppa. Men de hade inte ansträngt sig så hårt direkt. Haha

Ledsagning står på agendan. 

 

Vart anmäler man sig för dårhuset? Känns som det är dags för det nu snart.

 

Jag orkar inte med mig själv. Eller nåt annat öht. Vill bara sova o slippa tänka, känna, ta ansvar. 

 

I morse hörde jag katterna leka med nåt som levde o pep. En råtta tänkte jag o sov vidare.

 

När jag kom ner i köket hittade jag resterna av en fågel. HUR?!?

 

Rester o rester förresten ... några fjädrar och ett par taniga fågelfötter var allt som fanns kvar.

Skulle ha varit till psykologen idag men en rymling gjorde att jag fick ändra mina planer o istället åka o hämta en fårskalle.

 

På väg hem med fårskallen i hästsläpet sa bilen upp sig. Så sista kilometern fick jag gå med fåret på släp. O bilen med tillhörande släp står tappat halvt i vägen i en fyrvägskorsning. Tur det är på landet. 

 

Väl hemma o inne så har nån av hundarna slaktat soppåsen. 

 

Yay

 

 

 

* fuck my life

Grått, ruggigt, rått

 

Trött trött trött

 

Så äckligt trött

 

Har sovit bort ännu en dag 

 

 

Så gick en dag.

 

Den gick i sovandets tecken. Aptrött. Hungrig.nu så måste försöka äta något också. Men gissar att jag kommer sova bort resten av dagen/kvällen också.

 

Så rolig var jag idag.

 

Blev för mkt igår tror jag. Besök på fm, letade fårskalle som rymt, snickrade vindskydd med exet. 

 

 

Jag drömde så konstigt inatt.

 

Dels var jag på sjukhus i ett rum där någon behandlades för nån åkomma. Jag försökte få uppmärksamheten att JAG behövde vård för jag hade samma symtom som patienten i rummet. Men även fast jag visade hur dåligt jag mådde. Jag typ somnade för jag var så trött men fick ingen reaktion. Jag var vaken men sovande samtidigt liksom. Sen gick jag på toaletten och den visade sig vara i form av en bastulave med en toalettsits mitt på. Bakom ryggen var ett stort fönster ut mot en asfalterad yta. Bäst jag satt där så mindes jag fönstret men såg till min lättnad att glaset var frostat. Sen utspelades en berättelse om en skogsvaktare (typ) som strödde säd (vete, havre, korn o råg) i buskagen kring en stig. Han sa att förr gjorde man så för att hjälpa djuren. Jag fick några gryn i min hand. Jag pressade grynen i handen och fick små kakbitar bland grynen. Dessa delade jag ut till djur som kom förbi. När ett lodjur plötsligt satt framför mig blev jag rädd men lodjuret var inte aggresivt utan höll sig stilla. Plötsligt var det nån som var försvunnen och berättelsen ändrades till att handla om en mjölnare och en jägare som genom att dela med sig av gåvorna i ett kretslopp där en gav delar av nåt den fått till näste som delade med till näste och så vidare tills det gått varvet runt. Jag minns inte alla delarna o vissa bitar är så flyktiga i mitt minne att jag inte kan fånga dem riktigt. Men återvinningsvaruhuset var med ett tag (med finfina burar till djur), och gamla klasskamrater och andra barndomsvänner. Vi satt som nån form av publik på stolar. Tror möjligtvis att det skulle bli auktion. 

 

Nåväl, lodjuret dök upp ett par ggr i drömmen. Det återkommande temat var nog hjälpa och hjälpas, behov och begär, rannsakas och hyllas.

 

Undrar vad mitt undermedvetna vill säga mig?

 

Brunch efter en lååång sovmorgon. Kaffe och sillsmörgås. Jag hittade romsill på Willys och det är så gott på en skiva lingongrova.

 

Eldar i köksspisen för att spara på pelletsen. Idag SKA jag göra ett allvarligt försök att göra liiite nytta iaf.  

 

Tanke o handling är inte alltid så förenliga i min nuvarande värld.

 

Ledig dag. Ledig helg. Känns skönt efter tröttheten igår.

 

Ja jäklar

 

Jobb 10-13.15 idag.

 

Helt färdig efter och fick lägga mig i vilrummet. Sov en timme gott o väl. Bara sådär, rakt av.

 

O då gjorde jag ändå inget betungande. 

 

Nu ska jag byta om och åka hemåt. 

Tankar om förra inlägget.

 

Jo jag kanske är orättvis i mina ord och tankar. Men sånt som är självklart när jag mår bra, är mindre självklart när jag mår dåligt. 

 

När jag mår bra så kan jag sålla i flödet. Ta saker för vad de är. Men nu när jag mått dåligt så länge så känner jag hur jag fastnar i fel saker. Tar åt mig av sånt som kanske inte ens är ämnat åt mig. 

 

Den där lille jäveln som sitter o pickar på min självkänsla, matar mig med dynga om hur värdelös och annorlunda jag är. Att jag inte passar in. Att jag är med på nåder.

 

Precis som på skoltiden. Känslan av att inte riktigt passa in med de andra. Att hela tiden gå ett steg strax snett bakom. Att behöva läsa av så många intryck. 

 

Orättvis, självcentrerad, egoist ... kanske.

 

Jag hoppas få hjälpen och rätt verktyg snart så jag kan få en sund balans i mitt liv, sinne och känslor. 

 

För övrigt är jag fortsatt dödstrött. Orkar ingenting. Vill ingenting. 

Varför är folk så rädda för psykisk ohälsa? 

 

Inte den där vanliga "må lite dåligt" och "det är mycket nu" utan den där man faktiskt mår så dåligt att livet inte känns meningsfullt längre.

 

Efter 3 arbetade dagar (sammanlagt 5,25h) där folk frågat hur det är o konstaterat att det var länge sen jag syntes på jobbet o jag sagt som det varit. Att det varit rent fördjävligt och att jag hamnade på en för mig ny "rock bottom" där jag inte ville leva längre. 

 

Alla har då genast påpekat att NU, nu är jag på G igen och nu ska vi inte tänka så mer. 

 

Men att prata om det gör ju inte att jag genast därefter tar fram en pistol o blåser skallen av mig. Det är ju lika dumt som att tro att prata om en dikeskörning genast skulle framkalla en ny dikeskörning.

 

Se det hellre som en mental dikeskörning. Jag fastnade och kom inte upp själv. 

 

Det ska inte finnas något skamligt med att må dåligt. Jag behöver inte påfyllnad av utanförskapskänslan. Jag behöver påfyllnad av gemenskapskänslor. 

 

E är hemma över helgen. Det är en positiv grej.

Mycket annat känns mindre positivt.

 

Jag är så trött efter 3 dagars mjukstart på jobbet. Var till läkaren idag efter 1 timmes jobb. Blev där i över en timme. Positivt med väl avsatt tid för koll av måendet. 

 

Jag gjorde MADRS-test 3 poäng bättre än förra veckan. Positivt.

Negativt är att förra veckans ŕesultat var 31 och alltså sjukt mkt på en skala med maxpoäng 45 och där 0 är allra bäst. Men idag var det alltså 28. Det går kanske åt rätt håll. 

 

Prover som jag tog hos barnmorskan visade alla negativt vilket alltså i det här fallet är en positiv grej. Jag har ingen STI (sexually transmitted infection). Något som kändes viktigt att få kolla upp iom omständigheterna.

 

Förkylningen och hostan håller i sig. Inte positivt för fem öre. Fick Mollipect utskrivet. Främst efedrinet jag var ute efter. Känns som jag knappt kan andas. Det hostdämpande till natten kan jag klara med receptfritt. 

 

Jag brukar inte gilla höstens intåg. I år känns hösten mest bara likgiltig. Jag är likgiltig. Det spelar liksom ingen roll med nånting. 

En kväll med tomhet och vemod inombords.

 

Sorgens fåglar flyger lågt här över.

 

Det kinesiska ordspråket säger ju: Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår.

 

Det känns som ett riktigt Sisyfosarbete bara. 

 

Tidigare ikväll lyssnade jag på min dotter när hon var med på studentradion. Jag är så stolt över henne. Hon som är lite blyg och inte gärna pratar i större sällskap liksom. De spelade den här låten i början. 

 

 

En annan låt som jag analyserat texten på är den här som spelas lite nu och då på radio och därför svår att undvika helt.

 

 

Jag antar att det stämmer som de säger: när du mår bra uppskattar du musiken, när du mår dåligt förstår du texten.

 

 

Kokt hjärna. Eller obefintlig hjärna kanske.

 

Jobbat 2 timmar idag på em. Jag kände mig sååå lost. Nya jobbtelefoner så först hittade jag inte min telefon ens. 

 

Alla smågrejer som inte var som det ska/brukar gjorde mig förvirrad och hade inte jag haft sån tur att det fanns folk att fråga så hade jag packat ihop och åkt hem igen.

 

Det var svårt att hålla fokus o kändes tomt uppe på hjärnkontoret.

Men jag lyckades väl göra mina 3 jobb. Gjorde ett rätt förvirrat intryck är jag HEELT övertygad om.

 

När jag kom hem så la jag ett par spår åt hundarna. Kollohunden blev så övertaggad att han lyckades dra mig halvt omkull så jag vrickade foten på köpet. Tur jag bara ska sitta på rumpan imorrn på jobbet. Hemteamsmöte med rehab o sköterskan o så. 

 

 

Vad mycket som händer på ett år. Jag hade väl inte trott då att det endast skulle vara jag och unge herr J här hemma. 

 

En utflugen dotter och från sambo till ensamstående mamma med tonårsson.

 

Lagt kort ligger. Kastad sten är kastad. Sagda ord kan inte göras osagda. 

 

Jag satte en sten i rullning idag. Nog för att jag förväntade mig en reaktion. Men ah. Storm i ett vattenglas.

 

Om två personer har fuffens för sig som drabbat mig och andra och jag har bevisen som gör att trollen spricker i solen. Varför skulle jag då inte kunna få använda dem när jag försökt få till stånd att skipa lite rättvisa på snällare sätt först?

 

Gott samvete är en mjuk huvudkudde

 

Mitt samvete är rent.

 

Men jag håller vad jag lovar också. 

Trött, ont och hes men rätt nöjd med dagen.

 

2 timmars turridning som sen drog ut på tiden till nästan 3 timmar. Jag fick Keimur, samma som sist. Totalt ovillig att tölta. Jag fick till slut till nån slags tölt men priset var inte värt det då man var tvungen att vrånghålla upp huvudet kort kort och driva. Vi travade och galopperade istället. Galoppera gillade han. Lösa tyglar så han kunde få dra ner huvudet så man nästan trodde att han skulle bocka. Men han bockade inte.

Sen hem, hoppa in i duschen och svira om till lite festligare kläder o så ut o käka med samma tjejer.

 

Go mat, långprat, genomgång av höjdpunkterna från turridningen. Bl a så snurrade en sadel på trekvart men hon kom av på fötterna. 

 

Rumpan är öm för det var ett tag sen jag satt i en sadel. Halsen gör ont o rösten har jag nästan tappat. Trött är jag och det lockar att strunta i att tvätta bort sminket men det är nog bäst att ta bort det först iaf.

 

 

Gör inte saker du inte kan stå för till 100 %

 

Enklaste och smartaste sättet att slippa dåligt samvete och ångest.

 

Jag har min rygg fri. Bara ett allmänt tips sådär i all välmening. 

 

Så mkt djupare än så blir det inte idag. Fortfarande äckligt sjuk. Bläk. 

 

Fy rackarns så illa en förkylning kan kännas.

 

Ingen ork, hjärtklappning vid minsta lilla, slem- och rethosta. 

 

Sov bort dagen igår. Förutom ett par timmar i stan på ett läkarbesök så har jag sovit bort dagen idag. Det enda är att jag försöker äta och dricka så jag har lite krafter att bekämpa baskiluskerna.

 

Har lite roligheter inbokat på lördag och jag VILL verkligen orka med dem.  Med min tur så vette-17. 

 

Bästa medicinen måste väl ändå va en katt över bröstkorgen.

Men se där ja ...

 

Även en blind höna kan hitta ett korn. O tydligen kan även ett blindstyre som jag knåpa ihop ett armband.

När man fick för sig att det där med smyckestillverkning va en bra idé. HaHAAA 

#blindstyre #seringenting #småttpill

Förmiddagskaffe med obligatorisk katt i knät

 

Äntligen har jag fått tummen ur och laddat upp lite resebilder från semestern på Zakynthos.

När man tar en ensamfika på stan efter besöket på vc. 

 

Jag köpte kaffe o bakelse men nu mår jag illa o orkar inte hela. Blörk

 

Jag borde hoppa in i duschen för om en timme ska jag vara på vårdcentralen. Jag ska ta lite prover. Men jag fryser och är trött så här ligger jag o drar mig under täcket i sängen. Strax bredvid mig brottas småflickorna. Enza som var riktigt halt på bakbenet för ett par veckor sen har blivit återställd och härjar med liv o lust.

En sån där mellandag igen där jag mår lite sämre o är lite låg.

 

Förkyld dessutom så det är dubbla plågor.

 

Nåja, jag har försökt plocka lite mer i rummet. Började lyssna på musik o då blev jag nostalgisk o jättelåg en stund. Blah.

Jag har några gånger för att stärka mitt sinne o rensa det negativa gjort lite yoga/somamove-inspirerade övningar. Nu när jag googlade på yoga -trädet så kunde jag läsa att den övningen är bra för precis det jag velat boosta. 

 

Tänk så intressant att om man bara lyssnar inåt så vet kroppen redan vad den ska göra. 

 

"Jag är stark och såsom trädet böjer jag mig för vinden men växer mig därigenom också starkare." 

https://youtu.be/mpCRj-pOR3o