Tankar om förra inlägget.

 

Jo jag kanske är orättvis i mina ord och tankar. Men sånt som är självklart när jag mår bra, är mindre självklart när jag mår dåligt. 

 

När jag mår bra så kan jag sålla i flödet. Ta saker för vad de är. Men nu när jag mått dåligt så länge så känner jag hur jag fastnar i fel saker. Tar åt mig av sånt som kanske inte ens är ämnat åt mig. 

 

Den där lille jäveln som sitter o pickar på min självkänsla, matar mig med dynga om hur värdelös och annorlunda jag är. Att jag inte passar in. Att jag är med på nåder.

 

Precis som på skoltiden. Känslan av att inte riktigt passa in med de andra. Att hela tiden gå ett steg strax snett bakom. Att behöva läsa av så många intryck. 

 

Orättvis, självcentrerad, egoist ... kanske.

 

Jag hoppas få hjälpen och rätt verktyg snart så jag kan få en sund balans i mitt liv, sinne och känslor. 

 

För övrigt är jag fortsatt dödstrött. Orkar ingenting. Vill ingenting.