Jag samlade ihop mig och lyckades faktiskt göra lite käk. Först gjorde jag äggröra med rödlök, grovriven morot och paprika i. Smakade himmelskt.

 

Sen gick jag ett varv till i trädgården och samlade in alla bondbönor som var kvar (inte många). Satte igång att koka soppa på en spik. Haha nä men nästan.

 

En hackad gul lök och lite vitkål fräste jag i smör på svag värme. Slängde i ett par grovrivna morötter och fräste en stund till. Två kycklingbuljongtärningar och en halv liter vatten och så fick det koka en stund. Bondbönorna förkokade jag i micron för att kunna skala dem och sen slängde jag i de skalade bönorna i soppan. Fyra små potatisar som jag skalat och delat upp i små bitar åkte också ner däri. Lite salt och svartpeppar.

 

När potatisbitarna var mjuka lät jag lite grädde koka med. Sisådär en knapp deciliter. Sen tog jag av soppan från värmen och mixade alltihopa slätt med en stavmixer. Strödde lite finhackad persilja uppepå.

 

Till soppan åt jag en råkostsallad bestående av finhackad vitkål, grovriven morot, finhackad rödlök, finhackad paprika, grovrivet äpple och finhackad saltgurka och som dressing hade jag 1 tsk olivolja och 1 tsk äppelcidervinäger.

 

Ja jag vet. Jag är usel på att uppdatera. Internet kom tillbaka i torsdags men jag har inte haft ork eller lust att skriva. 

Jobbat o stått i - typ.

 

Det känns som om jag håller på att kana in i väggen... inte krascha i 190 blås men kana in i den. Jag ser det komma emot mig och kan inte för mitt liv få stopp på det.

 

I söndags var jag så trött att när jag väl orkade masa mig från jobbet sisådär 30 minuter efter att jag slutat så landade jag hemma och gick ganska omedelbums till sängen och somnade. Sen sov jag i ett sträck tills det var dags för alla andra att gå o lägga sig. Då masade jag mig upp för att hjälpa dotra med hästarna och sen masade jag mig tillbaka till sängen och sov vidare utan några större problem. 

När klockan ringde måndag morgon för ytterligare ett arbetspass ville jag mest bara slänga den i väggen och dra täcket över huvudet. 

 

Idag är jag iaf ledig på schemat. Men jag var upp med tuppen ändå för att skjutsa barn till bussen. Sen gav jag hästarna frukost i hagen och när jag kom in så kröp jag ner i sängen igen. Och sov tills jag vaknade av mig själv. 

Sträckte på mig och upptäckte att jag hade det bästa sällskapet i sängen. katten hade valt att dela sovplats med mig. På min sida av sängen <3

 

En sak med sovmornar och ledig dag är att jag får ingen rutin på ätandet. Önskar att jag hade nån som kunde servera mig frukostbuffé när jag klev ur sängen. 

 

Jag har gått flera varv o kikat i skåp och lådor men inget har känts lockande. Det blev en torr macka utan pålägg (för inget lockade) och en mugg varm O'boy.  

 

Massor av saker skulle behöva göras men jag känner mig trotsig och lat. Vill inte göra nåt alls. 

 

Har gått ett varv i köksträdgården och kikat till lite efter frosten som återigen hälsade på inatt. Helt otroligt men ena jordgubbssorten som jag inhandlade i somras ger fortfarande nåt enstaka bär. Elin heter sorten och den är remonterande. 

 

Dotra har kortdag på tisdagar och är alltså hemma igen efter den tidiga starten i morse. Men ikväll måste hon tillbaka för hon har dansträning och hon hade ingen större lust att tillbringa mer än 10 timmar i stan bara för att. Så jag antar att det på min lott faller att återigen köra dit. Ja jag säger återigen för den senaste veckan har jag fasen i mig inte gjort annat än åkt till V-ås.

 

Förra måndagen var det svärmor som skulle hämtas på lasarettet. Onsdag natt skulle dotra hem efter en dag i huvudstaden med skolan som ju är belägen i V-ås o alltså landade dom där med bussen. Torsdag var det föräldramöte inför deras utbytesresa till Frankrike om 2 veckor och på fredagen kom hon på den kära dottern att hon minsann hade glömt meddela mig att katalogen med kakor och godis skulle lämnas in. Den som jag hade låg på jobbet och alltså var det bara för mig att masa mig till jobbet och sen vidare till V-ås o lämna av den.

 

Är det konstigt att jag känner mig färdig? 

 

Jag känner att bromsen är borta, jag kan inte planera i förväg och försöka lägga upp strukturen så jag orkar med dagarna. Dessutom har jag haft sån jädra pms att hälften vore nog. Raseriutbrott för ingenting och nerverna på utsidan så minsta lilla har fått mig att muttra.

 

Jo de har en far också, mina små telningar. Men han går en utbildning i Hallsta för tillfället och har långa dagar med flera mils resa varje dag så ja... han brukar också slockna en stund när han kommit hem om kvällarna.

 

Tur att ungarna är stora och självgående för övrigt.

 

Nä det här blev ju ett himla tråkigt blogginlägg. Men iaf så vet ni få läsare varför den här bloggen just nu är så totalt övergiven.

 

 

 

Det var nån reklam som raljerade om internet och "inte nät".

Ja iaf så har jag inget internet hemma. Förutom det apsega på mobilen. Som funkar vid en fläck i köksfönstret typ, ibland.

 

Jag är lagom glad på ett visst telefonbolag som har en fårskalle i reklamen.... säger inget mer så har jag inget sagt. Men den stackars unga killen som svarade i telefonsupporten måndag morgon fick sina fiskar varma när jag läste lusen av honom och hela grejen med vad de har strulat till det.

 

Gissar att jag var samtalsämnet på kafferasten och att han nånstans bittert ångrade att han gått ur sängen den dan.

 

Nåväl jag var lugnare när vi la på än när jag ringde upp. Jag hade oggat upp mig sen fem på morgonen och jag väntade o väntade på att de skulle öppna så jag kunde få ringa. Man hinner vässa argumenten rätt bra på ett par timmar när man är pms:ig till på köpet.

 

Ikväll fyller sonalyckan år men jag sitter kvar på jobbet efter att jag slutat mitt kvällspass för dotra har varit i stora hufvudstaden med skolan och de skulle anlända V-ås runt midnatt. Jag hade ingen lust med att först åka hem (åt fel håll) för att sen nästan genast vända och åka för att hämta henne. Tåg och bussar går visst inte vid den tiden på dygnet åt vårat håll så jag fick väl vackert finna mig i att åka de extra milen.

 

I fredags fick jag testa att jobba natt i nattpatrullen och det var roligt om man bortser från den lilla detaljen att jag skulle på och jobba igen 16.00 igen på lördagkvällen. Blev lite för några timmar att sova så jag har fortfarande lite jetlag att tampas med.

 

Nämen se där... nu har klockan faktiskt slagit så pass att jag kan ta mitt pick och pack och börja rulla mot storstan.

 

Tjingeling pling så får vi se när jag har tillgång till internet nästa gång så jag kanske kan knåpa ihop ett inlägg.

 

 

Slänger in lite bilder från instagram. Tårtan är från i måndags när gubben fyllde och hallongrottorna knåpade jag ihop idag på förmiddagen.

 

det är lite stilltje på bloggfronten

 

Har väl kanske massor att blogga om men ingen inspiration. Slänger in några instagrambilder från senaste tiden

står en äppelkaka i ugnen. Rättare sagt är det en fyriskaka från 7 sorters kakor.

 

Har tänkt baka med äpplena i flera dar nu men inte orkat ta mig i kragen.

 

Det finns vissa dagar i månaden som jag verkligen verkligen VERKLIGEN inte gillar.

 

Det är när man vaknar och känner att nu nu NU måste jag på toaletten om inte hela sovrummet ska se ut som nån brottsplats i CSI.

 

De där mornarna när det liksom bara svämmar över. Det är inget som händer långsamt utan helt plötsligt när jag vänder mig eller nåt så rinner det över bredden det där som långsamt samlats i nån liten hålighet inuti mig. 

(Det hjälper ju föga med skydd såna gånger för de hinner ju liksom inte med. Och jo jag hade väl kunnat köra både "hängslor och livrem" men gillar inte att ha pluggat på natten om jag kan slippa.)

 

I morse var en sån dag. 

Jag slet åt mig första bästa trasa jag fick tag på. Ett påslakan som herr J lyckats skala av täcket. 

 

Sååå det var den sovmorgonen. *muttrar*

 

Jovisst klockan kanske sa att det var dags att gå upp men eftersom jag fastnade framför tv:n igår så ville jag få lata mig och dra mig riktigt länge när jag för första gången på länge inte hade nåt inbokat.

 

 

Sa farväl till min faster igår.

 

Det var en tung dag och det var gripande att se alla andras farväl. Se deras sorg och saknad. 

Jag fick ett telefonsamtal idag som sänkte mig. Eller snarare gjorde det mig ledsen och arg.

 

Bakgrunden till telefonsamtalet är att i fredags hade jag en tandläkartid inbokad men tankarna snurrade när jag skulle sova natten innan och det slutade i ett panikångestanfall som jag kunde bryta genom att helt sonika skriva ner alla tankar som snurrade i mitt huvud.

Herr J la ut min bil på Blocket häromdagen. Igår fick han kontakt med en bilhandlare som ville byta bil med oss. 

Så nu ikväll har vi varit till Hedemora och kikat på en lite större småbil än den gröna loppan.

 

Och kan man tänka sig så råkade den få följa med oss hem.

 

Så kan det gå, om inte haspen är på.