Ja jag vet. Jag är usel på att uppdatera. Internet kom tillbaka i torsdags men jag har inte haft ork eller lust att skriva. 

Jobbat o stått i - typ.

 

Det känns som om jag håller på att kana in i väggen... inte krascha i 190 blås men kana in i den. Jag ser det komma emot mig och kan inte för mitt liv få stopp på det.

 

I söndags var jag så trött att när jag väl orkade masa mig från jobbet sisådär 30 minuter efter att jag slutat så landade jag hemma och gick ganska omedelbums till sängen och somnade. Sen sov jag i ett sträck tills det var dags för alla andra att gå o lägga sig. Då masade jag mig upp för att hjälpa dotra med hästarna och sen masade jag mig tillbaka till sängen och sov vidare utan några större problem. 

När klockan ringde måndag morgon för ytterligare ett arbetspass ville jag mest bara slänga den i väggen och dra täcket över huvudet. 

 

Idag är jag iaf ledig på schemat. Men jag var upp med tuppen ändå för att skjutsa barn till bussen. Sen gav jag hästarna frukost i hagen och när jag kom in så kröp jag ner i sängen igen. Och sov tills jag vaknade av mig själv. 

Sträckte på mig och upptäckte att jag hade det bästa sällskapet i sängen. katten hade valt att dela sovplats med mig. På min sida av sängen <3

 

En sak med sovmornar och ledig dag är att jag får ingen rutin på ätandet. Önskar att jag hade nån som kunde servera mig frukostbuffé när jag klev ur sängen. 

 

Jag har gått flera varv o kikat i skåp och lådor men inget har känts lockande. Det blev en torr macka utan pålägg (för inget lockade) och en mugg varm O'boy.  

 

Massor av saker skulle behöva göras men jag känner mig trotsig och lat. Vill inte göra nåt alls. 

 

Har gått ett varv i köksträdgården och kikat till lite efter frosten som återigen hälsade på inatt. Helt otroligt men ena jordgubbssorten som jag inhandlade i somras ger fortfarande nåt enstaka bär. Elin heter sorten och den är remonterande. 

 

Dotra har kortdag på tisdagar och är alltså hemma igen efter den tidiga starten i morse. Men ikväll måste hon tillbaka för hon har dansträning och hon hade ingen större lust att tillbringa mer än 10 timmar i stan bara för att. Så jag antar att det på min lott faller att återigen köra dit. Ja jag säger återigen för den senaste veckan har jag fasen i mig inte gjort annat än åkt till V-ås.

 

Förra måndagen var det svärmor som skulle hämtas på lasarettet. Onsdag natt skulle dotra hem efter en dag i huvudstaden med skolan som ju är belägen i V-ås o alltså landade dom där med bussen. Torsdag var det föräldramöte inför deras utbytesresa till Frankrike om 2 veckor och på fredagen kom hon på den kära dottern att hon minsann hade glömt meddela mig att katalogen med kakor och godis skulle lämnas in. Den som jag hade låg på jobbet och alltså var det bara för mig att masa mig till jobbet och sen vidare till V-ås o lämna av den.

 

Är det konstigt att jag känner mig färdig? 

 

Jag känner att bromsen är borta, jag kan inte planera i förväg och försöka lägga upp strukturen så jag orkar med dagarna. Dessutom har jag haft sån jädra pms att hälften vore nog. Raseriutbrott för ingenting och nerverna på utsidan så minsta lilla har fått mig att muttra.

 

Jo de har en far också, mina små telningar. Men han går en utbildning i Hallsta för tillfället och har långa dagar med flera mils resa varje dag så ja... han brukar också slockna en stund när han kommit hem om kvällarna.

 

Tur att ungarna är stora och självgående för övrigt.

 

Nä det här blev ju ett himla tråkigt blogginlägg. Men iaf så vet ni få läsare varför den här bloggen just nu är så totalt övergiven.