sugar and spice and everything nice

Några futtiga dagar kvar av detta året. 

 

Dags för en årskrönika. 

 

Vad hade jag för tankar inför detta år? Jag ville såklart att det skulle bli ett bättre år än året innan. På många sätt blev det så även om bakslagen fanns där. 

 

Året kickstartade med en resa. Så det började förbaskat bra. 

10 januari åkte vi. 

 

Februari innehöll också en massa smått och gott. Bland annat lyckades fjanten förgifta sig (matvrak) så han fick ha pyjamasparty i Falun på Anicura. Förbaskat dyra sleep-overs för det räckte ju inte med veterinärräkningen. Nä, jag lyckades parkera till mig en p-bot också. 

 

Mars är månaden jag fyller. Vårdagjämningen är den bästa födelsedagspresenten ever. Även om våren tyckte sig ha det allra roligaste skämtet åt mig som present eftersom det snöade. Blöh

Bilden tagen vid min favoritplats att passera på väg till stan. På just min födelsedag. Jag fick naturruvade vaktlar och räddade hemtjänstens trapp från att brinna upp. Nåja, det var en förbipasserande som upptäckte att en burk med fimpar antänt nödutgångstrappen. Haha snacka om ödets ironi eller?

 

April innehöll musik bland annat. Båtresa och den första (av tre) Hammerfallspelningen för iår. Vi såg Ghost också.

Jag upptäckte att jag kunde klippa får fast jag aldrig gjort det tidigare. Exet satte en snöboll i rullning, fast det visste jag inte då. 

 

Maj månad innehöll kamerapromenad med min vän, trädgårdsfix, kycklingar och så byggde vi en voljär jag och exet. 

 

Juni var månaden då jag äntligen fick tag på en bil som inte kostade skjortan och höll på att rasa ihop. Det var månaden då sonen började övningsköra. Vi hade sommarfest med brukarna på jobbet, det blev midsommar och sen gick jag på semester. Det var också ungefär här som snöbollen började på att växa sig farligt stor.

 

Juli = semester. Månaden där snöbollen exploderade. Månaden där jag föll ner i det svarta hålet igen. För en stund. Men också månaden där jag följde med min svägerska till öarna och fick ladda om. Stänga dörren som jag hållit på glänt alldeles för länge. Lära känna nya människor, lära mig nya saker, uppleva nya äventyr. Jag fick nyckeln som ledde till en hittills oupptäckt dörr i mitt inre som jag äntligen kunde få öppna och vädra ut allt gammalt med. 

 

Augusti var månaden när jag fick lite positiv energi igen. Jag började röja runt här hemma och slängde en massa skit. Min ständige följeslagare när det gäller musik och jag for till Falun och gick på Sabaton open air och såg Hammerfall igen. Lilla loppan fyllde 3 år. 

 

September var månaden då jag bakade och åt upp alla kilon jag hade tappat under min semester när jag mådde som sämst. Det var också månaden då jag gick på ljusmanifestation mot självmord och mindes hur nära det var att jag skulle bli en siffra i den statistiken.

Jag cyklade till skogen och plockade lingon, fotade svampar, firade min sons 18-årsdag och avslutade månaden med en lång turridning.

 

oktober. Läkarintyget jag gick och väntade på hela sommaren kom till slut in till fk och jag kunde få mina pengar jag gått och väntat på. Jag hade värsta babyboomen på gården med 4 hönsmammor som alla ville ha kycklingar. Farsan och jag åkte till stan och bokade resa. Jag slaktade min första tupp, alldeles själv. 

 

November. Exet köpte stolpar till hage, vi blev osams typ 10 ggr innan skiten var nertryckt. Jag och Sara åkte till Uppsala och såg Hammerfall för tredje gången iår. Åkte till stan för o mörkerfota men glömde batteriet. Skrev över fjant på mig. Såg Queen med Sara och hjälpte syrran att flytta. Julångesten började göra sig påmind.

 

December började med ännu en flytt. Brorsans tur att flytta denna gång. Var ut och käkade mat med jobbet istället för julbord och jag hade väldigt svårt att hitta julkänslan. Luftade kameran lite nu och då och tack vare en bild som jag delade på fb så blev den andra halvan av mitt december aningens mindre grått. Aningens mindre kallt. En hel drös av ångest som jag aldrig behövde känna inför den här julen. Decemberbilden är inte någon bild jag tagit själv. Och inte heller delat förut. Den bilden har legat i ett utkast bara. Och den är lånad från internet.

 

Jag tänker avsluta den här krönikan med samma ord som jag började årets första inlägg med.

 

Ett nytt år. Fast egentligen borde det inte betyda nånting alls. Varenda dag är ett oskrivet blad tills man fyller dagen med något. Nu har vi ett oskrivet år framför oss. Att fylla med "sugar and spice and everything nice"

 

 

Gott slut på 2017 <3
Ja, det här året hade sina ups and dows, men så är det väl alltid?! Allt är inte en dans på rosor jämt.
Jag har sparat ner din bloggadress nu, då facebooksidan "Vi som bloggar på blogg.se" stängs inom kort (se admins fastnålade inlägg)
Jag gillar verkligen din blogg! Knäppa hönor och allt runt i kring :)
Du skriver rakt och enkelt, så man kan läsa även om man inte fått sitt morgonkaffe *hihi*
Ha en fin torsdag!
Kram

Så fort året har gått...det går bara fortare och fortare...
Gott slut och gott nytt

Glömde ju...2018 blir året då våra vägar möts, någonstans....