Fredag

Den här veckan jobbar jag nästan ihjäl mig - not. De sista 5h av veckans sammanlagda 15h ska snart avverkas.

 

Onsdagen blev mer full av jox än jag hade tänkt mig där på förmiddagens meditativa stund. 

 

Eller både och ska sägas. Det planerade ärendet tog mindre energi än trott. Sen tog jag lunchen på gallerian. Mitt stamställe för lunch har fortfarande stängt sen julhelgen. 

Men den här tallriken var inte helt fel den heller. 

 

När jag tog kaffet efter maten ringde brorsan. Han va brydd för farsans räkning då han ringt upp bror min ett antal ggr under dagen men inte sagt något. Och när brorsan ringde tillbaka svarade han men sa inget. 

 

Det visade sig att just då satt halva familjen en trappa ner i gallerian och fikade så jag knatade dit.

 

Även min mor satt där och fikade. Och är det inte med den ena man har bekymmer så är det den andra. Även morsan skapar lite extra bekymmer. 

 

Av olika randiga och rutiga skäl har jag tagit lite avstånd från att ha kontakt med min mor. Jag orkar inte med bara. Hon ger mig ångest pga sin egen psykiska ohälsa. Jag vet. Det kanske är förmätet och egoistiskt men jag vill inte bli läxad om hur man ska leva i enlighet med herren vår allsmäktige fader.

 

Iaf så krånglar hon också lite o har skrivit brev till min moster om att hon kanske snart är hemlös pga meningsskiljaktigheter i hur många rum hon vill nyttja i lägenheten. Jag vet inte. Kanske det stått nåt om det när hon skrivit till mig med men som sagt. Jag orkar inte så öppnar inte breven. 

 

När jag för några år sen fyllde jämt och hon skickade ett tjockt brev. Som visade sig innehålla en tidningsartikel från en kristen tidning och själva brevet från henne till mig var textat i marginalen runt artikeln. Varv på varv med tätt skriven ordmassa. I min enfald trodde jag att det var tjockt för hon kanske skickat en slant med. Men näe. 

 

Då slutade jag öppna breven. Inte pga den icke befintliga slanten. Utan för att till och med på min födelsedag var mässandet viktigast. Det gjorde mest ont. 

 

Iaf. Farsan hade ett blodsocker på 24 sisådär. Det är högt. Farligt högt. 112 skickade ambulans. Farsan vägrade åka med först. För han mådde bra. Men så förvirrad att han inte kunde legitimera sig utan drog fram en sedel först och två kvitton sen på frågan om id-kort. Ambulanskillarna sa att åk med nu. För annars kommer vi få komma tillbaka och bära ut dig istället. 

 

Men han va fly förbannad dagen efter när brorsan ringde för o kolla hur han mådde. Det va väl inget fel på honom. Klart man blir förvirrad när det va så mycket folk där. Jojo. 

 

Tillbaka till jobbkvällen onsdag. Misstänkt magsjuka. En dam kräktes upp kvällsmaten. I sängen. Min moster ville prata om min mor. Jag visste att farsan va dålig men iofs på akuten. Sen gick det ut ett larm om att allt vatten måste kokas pga e-koli. 

Jo men inte alls tilt i min stackars skalle. 

 

Varningen om vattnet varade bara några timmar. Dagen efter blåstes faran över. 

 

Skulle handla igår. Träningsgrejer. Men va tvungen o vänta tills min far kommit hem. Ja då missade jag såklart det jag mest ville ha. En step up bräda. Den tog slut sååå fort tydligen. 

 

Skit också. 

 

Jaja, den får hamna överst på min önskelista framöver. Ihop med en skivstång (med vikter) och en chin-up bar. 

 

Som jag känner igen mig i din beskrivning om relationen med din mamma, livet kan vara så tufft att man för sin egen skull helt enkelt måste stänga av och klippa bandet :-(

Vad jobbigt med din pappa, när de inte förstår själva att de behöver vård.
Du har berättat om din mamma tidigare minns jag, jag förstår att du måste ta hand om dej själv i första hand, ingen idé att ni båda sjunker, för en måste vara stark.
Läste om vattnet, så krångligt