Tankar (varning för djupt)
För 4 år sen var jag fortfarande "lyckligt" ovetande om vad den närmsta tiden framför mig skulle innehålla för överraskningar.
Skrev lycklig inom citationspluppar för lycklig var jag verkligen inte. Men det var min vardag. Mitt liv så som det såg ut. Just då. Som det hade sett ut så länge att jag visste inget annat. Livet var en enda resa mot döden med kamp för var dag. Och ensam fast tvåsam. Så jä*piiip*la ensam.
Jag ogillar hösten som sen leder till vintern. Nu är vintern här.
December. Månaden som betyder mörker, kallt, julångest (och jag vet inte varför så ingen behöver tro att det är pga hets om det perfekta julfirandet).
Det var väl nån ödets ironi att det skulle falla sig så att det var i december som mitt liv ändrades och tog en ny riktning.
Förändringens månad. Den tid på året när allting skiftar. Byter riktning mot nya mål. Tar ut en ny punkt på kartan och riktar in med kompassen.
Min förstfödda är född i december.
19 år senare nästan prick på dagen flyttade sambon ut bara hux flux.
Stora livsstilsförändringar just i december.
22 december är midvintersolståndet. Allt därefter är en påminnelse om att det blir ljusare igen.
Jag är lite låg just nu men jag vet att det blir bättre igen. Det kommer bättre dagar. Allt har sin tid. Jag sörjer inte längre separationen. Men december bär på många minnen.
Minnen från jular som barn. Känslan av allt som de vuxna ville, stressen över jakten på det perfekta, andra som valde att dränka julen eller iallafall marinera den i alkoholens dimmor, ångesten som färgade ett känsligt barn som lätt kände in och tog över andras känslor tills det var dess egna känslor, dess egna ångest.
Jag fick en fråga från en av våra vikarier som flyttat hit från Eritrea. Om julen och varför vi (här i Sverige) firar jul. Vad advent betyder. Om jag läser Bibeln och massa saker. Svåra frågor därför att man tänker inte alltid på varför vi gör saker. Det är som det alltid varit typ. Man bara vet. Eller har ett hum om.
Svaret på frågan är. Nej jag läser inte Bibeln. Bläddrar inte ens i den särskilt ofta. Men ändå är så många saker man säger hämtade ur den samlingen text.
Allting har sin tid men vi lever nu. Med alla känslor, tankar, måsten och önskemål.
Och hela tiden har vi en uppgift här i livet. Endera att lära, eller lära ut. Livets läxor. Genom att mötas nånstans i livet, utbyta tankar, våga lyssna, inte alltid utgå från att man har svaren på allt växer man som människa.
Och med en bild på kyrkan kan jag ju avsluta med en text från bibeln då. Och det jag skrev lite längre upp om att allting har sin tid
~~~
det finns en tid för allt som sker under himlen:
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
Predikaren 3:1
en tid för födelse, en tid för död,
en tid att plantera, en tid att rycka upp,
en tid att dräpa, en tid att läka,
en tid att riva ner, en tid att bygga upp,
en tid att gråta, en tid att le,
en tid att sörja, en tid att dansa,
en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,
en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,
en tid att skaffa, en tid att mista,
en tid att spara, en tid att kasta,
en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,
en tid att tiga, en tid att tala,
en tid att älska, en tid att hata,
en tid för krig, en tid för fred.
Predikaren 3:1
Kommentarer
Trackback
