What a difference an hour make

Det var som att köra i ett mjölkglas i morse
 
Dimman lättade inte förrän nångång efter 8 
Ser ni kyrktornet? Nja, svagt om man verkligen vill. 
Men en timme senare, ganska precis, hade solen jagat undan slöjorna.
Vattenpölen bara var där så precist och lägligt. 
 
Fick en förfrågan idag från den lokala kyrkoförsamlingen om att få använda mina bilder på kyrkan mot att de nämner mitt namn som fotograf. Vilka bilder de menar vet jag iofs inte. Men nog inte den disiga. 
 
Ja, varför inte. Kan jag bidra med något så. Min mor borde bli glad iaf. HahAAA. 
 
Inte blir man rik på namncred men min mor säger att vår herre ser till att vi har vad vi behöver. Och gillar han bilderna så ptja. Överflöd behövs ju inte. Bara så jag går runt och kan leva utan att ha ångest. 
 
En parentes och lite raljant ton kanske.
 
Delade turen avklarad. Trött, tröttare, halvt medvetslös är statusen. 
 
Kvällsfikat i magen. Nu säger jag godnatt. Ska bara, peta ur tändstickorna som håller mina ögonlock uppe. 
 
Kilroybloggen uppdaterad. Med pärlor på band. Typ. Eller så var det dagg. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0