Viktigaste söndagen på väldigt länge

Då har jag gjort min medborgerliga plikt och röstat. Rätt och rött. 

 

Jag stannade och fotade soluppgången på min väg till jobbet. Jag hoppas vid min gud att det inte var den sista fria soluppgången i modern tid. 

Fri i den bemärkelsen att jag även i morgon har samma yttrandefrihet och åsiktsfrihet som jag har idag. 

 

Det jag skriver här och nu kan i allra värsta tänkbara scenario bli min biljett till deportation pga landsförräderi. 

 

Domedagstankar? Ja, jag vet inte. Jag vill verkligen inte att 30-talet ska återupprepa sig.

 

En bild från min arbetsdag. En mottagare av hemtjänst har "tama" talgoxar som kräver frukost varje morgon. 

Gulligt med sällskap av talgoxe till frukosten:)

Usch, det är så svårt att ta in vad som kan hända, ibland blir jag rädd, ibland ledsen...

Jag vill, men samtidigt inte, sitta uppe och följa valvakan.
Jag vill, men samtidigt inte, vakna upp imorgon. Möjligt i ett samhälle som inte alls är värdigt för väldigt många. Skrämmande.