Det blev en lååång dag igår. 

 

Jobbade, åkte o röstade och sen ringde min bror och var orolig för farsan som hade varit där och inte mått så bra.

 

Första kollen på väg hem var han inte hemma än trots att det nog gått en timme sen brodern ringde o bad mig kolla när jag passerade på vägen hem från jobbet. 

 

Brorsan tog bilen o åkte för att spana lite. Han hade mött han på grusvägen och det gick väl inte så fort o tydligen märkte han inte att det var brorsan han mötte för han tuffade på hemåt.

 

När brorsan åter ringde mig en stund senare så knatade jag ner med hunden för att kolla. 

 

Jag såg bilen stå parkerad ända framme vid yttertrappen. Konstigt tyckte jag då han brukar ställa den iaf några meter längre bort. Kom fram såpass att jag såg att förardörren var öppen. Ännu konstigare att han gått in o glömt stänga bildörren tänkte jag medan jag band fast fjanten i dragkroken på en av farsans andra bilar. Kom runt bakänden på bilen och där satt han. På marken. Lutad mot den öppna bildörren.

 

Han ville inte tillstå att det var nåt problem. Han skulle (som han sa) väl gå in alldeles strax. Men han kom inte upp ju. O var helt slut. Dessutom hade han varit och handlat vatten och druckit upp säkert en stor flaska Ramlösa på plats där han satt. Han hade två tomma flaskor bredvid sig och en oöppnad. Vi snackar ett par liter vatten om han pimplat ena flaskan helt iaf.

 

Ringde o lånade blodsockermätare av fd svärmor, ringde brorsan o bad han komma o hämta mätaren på vägen. Värdet låg på 13.9 mmol så det får väl anses okej om än lite högt kanske men inte sjukt högt. Det var inte i sig anledning till måendet.

 

Ringde 1177 också o sköterskan tyckte väl att vi skulle åka in med han och till slut gick han med på det. 

 

Vi kom dit strax vid 20-tiden och sen blev vi kvar till kvart i ett på natten sisådär. Då hade provsvaren kommit, läkaren sagt sitt och farsan blev kvar. Feber när han kom in. Ostadig på benen så vi tog han i en rullstol och något långsam i att förmulera meningar. Som att det kopplade sakta eller att han fick söka efter orden.

 

Jag är sjukt imponerad av personalen på akuten iaf.