En sån dag

Igår sov jag bort halva dagen. Ja jag får ju skämmas. Men jag vaknade lagom till lunch. Halv tolv. Alltså helt sjukt. 
 
Satte inget larm. Brukar göra det men glömde visst helt. När jag har ställt larmet så vaknar jag hälften av gångerna innan ändå men igår sov jag alltså lääänge.
 
Jag hade funderingar på att följa med brorsans familj på julmarknad men la ner de planerna när jag vaknade så sent. Istället sparade jag energin till kvällningen då jag hade bestämt träff med en annan vän. Ja den här helgen har varit en hel massa trevligt umgänge. Leila o jag hade bestämt att fota i mörkret vid gruvan.
 
När jag kom dit så var jag totalt opepp på att lufta Nikon. Istället blev det några bilder med mobilen bara. Jag orkar o vill verkligen inte annat än bara skapa snabbt o lätt just nu. Orkar inte tänka på slutare o bländare o ISO o tjosanhejsan. Men sälja kameran är inte ett alternativ heller. Jag kanske får lusten igen. Snart. Sen. Nångång.
 
Salas silvergruva har helt underbart vackra omgivningar. Gamla byggnader som fullkomligen osar av historia. Och mer än ett spöke finns i krokarna.
Drottning Kristinas schakt finns avbildat så många gånger. Men när vi stod vid bilarna redo att säga tack och hej så fångade jag den här bilden. Lite som en annan dimension. 
 
Varför göra som alla andra? Nej jag gillar att leka med perspektiv och annorlunda vinklar. 
 
Klockstapeln fastnade också på bild. 
Håll med om att den blev lite dramatisk.
 
Idag var det jobbdags igen. Det blev en lång dag. Massa små saker som bara liksom tog energi och tid. 

Kommentarer
Postat av: marianne cargus

Den första bilden gillar jag, det tog en stund innan jag förstod exakt hur den kom till...haha

Svar: Haha ja det är också en sak jag gillar. Att få göra det lite klurigt.
Kalla mig M

2018-11-20 @ 10:21:52
URL: http://marresmams.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0