Missinassenrapport.

Jag får ingen sömn fastän jag var så trött att ögonen gick i kors när vi väl landade på hotellet strax runt 2 lokal tid. Dvs, kl 1 svensk tid. 

 

Alla andra sover men jag får liksom ingen ro i kroppen. Vänder mig och vrider. 

 

Vi fick en helt makalöst fin lägenhet med den grymmaste sköna terassen man kan tänka sig. Enda som kunnat va bättre va möblemanget där ute. Plastbord o stolar känns malplacerat liksom. Sen är standarden självklart en helt annan än hemma. Men det är helt okej. 

 

Tankarna snurrar o håller mig vaken. Inget som bekymrar mig utan bara tankar om allt och inget.

 

Det känns helt sjukt att tänka på. Hur jag från det jag separerade och aldrig varit på solsemester nu varit iväg en gång om året och i år är det personligt rekord med andra solsemestern på samma år. 

 

Och det som är ännu mer sjukt att tänka på i sammanhanget är att jag haft sån helt otrolig tur att inte en enda av dem har jag behövt betala.

 

Jag är så tacksam för det. 

 

Nånstans känns det verkligen som att karma bestämde sig för att belöna mig för de år jag hade det mer än lovligt kämpigt. 

 

Jag kan inte nog tacka min lyckliga stjärna.

 

Och jag är i sanning en mycket lyckligare människa nu.

 

Det kändes omöjligt när jag var i limbo och fritt fall mot rock bottom men det var verkligen så som alla sa,  det blev bättre till slut.

 

Idag äger jag min egen tid när jag är ledig. Ingen som har åsikter på vad jag ska prioritera. O jag väljer att njuta av MITT liv. Every damn day. 

 

Jag ska göra ett nytt försök att sova nu för imorrn är det nog full fart på de små misstänker jag.