Back to reality

Jahapp. Då var mina 4 semesterveckor till ända. 
 
Jag har verkligen gått all-in för att njuta. Jag har levt alldeles för många år där  jag fokuserat på att tillfredsställa alla andras önskemål och behov och sakta men säkert kapslat in mig och förlorat vem jag är.
 
Det har tagit mig lång tid att hitta mig själv igen. Många bakslag på vägen. Och jag kanske inte fullt är där än men jag lever MITT liv nu iaf. Ibland kan jag känna hur jag faller in i gamla spår. Men precis som en ivrig hund som måste lugnas meddelst röst och kanske ett koppel så försöker jag bromsa mig själv när jag känner att nu rusar jag iväg igen utan att ha mig själv med.
 
Ja jag vandrar åter på en väg som jag vek bort ifrån för många år sedan. Nyfiken och med oftast gott mod gläds jag åt saker varje dag. Upplevelser, känslor, möten.
 
Mitt liv är så mycket rikare nu än på många år. Själv men inte ensam. Man kan känna sig ensam och övergiven i ett rum fullt av folk, och där var jag. För några år sen.
 
Ja vad har hänt sen sist då? 
 
Lördagen, jag fick besök. Först av en granne som kom med sin lille son och tog en kopp kaffe. Det råkade visst bli en kisse med hem där också. Såklart den gråtigrerade honan som jag motvilligt hade fäst mig vid eftersom hon var så kontaktsökande men grårandiga katter är liksom grårandiga. Haha missförstå mig rätt nu. 
 
Lagom tills hon skulle åka så började åskan. Och bäst vi stod här på gårdsplanen så hörde jag på ljudet att den gick ner nånstans. Inte bra. 
 
Jodå, en halvtimme senare började rapporterna om bekräftad brand ramla in på fb. Inte allt för långt härifrån fågelvägen sett. 
 
Pratade lite med en vän som också hade en av brandhärdarna på hyfsat nära håll och vi höll varandra uppdaterade så gott vi kunde. 
 
Mot kvällningen rullade hon slutligen äntligen in på min gård. Som vi pratat om att försöka ses. Inte så lätt när det är sisådär 40 mil emellan våra bopålar. 
 
Jag får ju skämmas lite men ska erkänna att jag tog inte en enda bild under hennes besök som bevis på att hon varit här. Haha sorry Marianne
 
Vi tog en promenad med fjanten för att hon skulle få sträcka på stela tunga ben efter många timmar i en bil. Och så pratade vi. Det hade nog behövts flera dar om vi skulle avhandlat allt ordentligt men nåja. Det kan väl bli fler gånger. 
 
Tack iaf så hjärtligt för den vackra rosen. Underbar rosa färg. Som du ju såg är jag lite mer åt det blå och turkosa hållet men det finns inte många rosor som är vare sig blå eller turkosa så just den rosa var verkligen rätt färg. 
Och tack för flaskan med innehåll. 😊 
 
 Frukost i skuggan av mitt äppelträd. Och lite mer prat innan hon sen styrde kosan vidare uppåt i landet. 
 
Jag tog till vara på min sista semesterdag. Packade fika o styrde kosan mot badet med fjanten. 
 
O vi hade det jättebra där. Tills det dök upp fler badsugna med hundar. Jag kopplade såklart fjanten. Dels för att jag inte vet hur andra uppskattar att han är lös även om han håller sig vid mig och dels för att hundar inte alltid gillar andra hundar. 
 
Men de här som dök upp hade inget koppel på sina. Det behövdes visst inte. O när min hund stod och vrålade åt deras hundar så var visst lösningen släpp han så löser de det själva. Uhm jo, kanske. Men ni har inte den blekaste om min hund tänker lösa det på ett trevligt sätt eller inte. Förvisso är inte fjanten särskilt mordisk av sig men han är rädd om sitt eget skinn och då smäller det nog först o sen kollar han om utifall det verkligen behövdes högsta säkerhetsnivå. O jag vet av egen erfarenhet att han har klipp i käftarna. 
 
Men när deras tik kom framvalsandes lös o riskerade att trasslas in i kopplet med fjant för att han snodde runt i förskräckelse och därigenom utsättas för risk enbart av koppeltrassel så släppte jag lös o så gick jag fram o sa att han har ett rejält klipp i bettet även om han säkert inte kommer använda det. Så hoppas jag att de tänker ett varv extra nästa gång de möter nån okänd med kopplad hund. 
 
Jag blev än mer irriterad när de började kasta pinnar. För min fjant blir manisk. Verkligen manisk av allt som går att kasta o hämta. Jag försökte lite fint säga det åt dem men näe. Hissen gick verkligen inte ända upp där heller. 
 
Jag fick till slut verkligen tvinga min hund att ligga bredvid mig med pinnen strax framför. För jag tänkte inte behöva åka därifrån pga andra. När sen ytterligare en hundägare med hund dök upp, drog paret med sina iaf. O den här hunden var föga intresserad av vare sig bad eller pinnar. Så skönt. O kopplad hela tiden då det var en draghund. O de försvann snabbt också. Så jag "vann" kampen om stenhällarna vid Hällsjön. 
 
På kvällen tog jag cykeln och drog en repa uppåt skogen. Så skönt att få bara trampa o susa fram. Önskade att jag hade haft treans läge att peta i på hög och låg också. Men den funkar inte. 
 
Igår var det så dags att börja jobba igen. Mjukstart med en gammal hederlig runda i byn bara. Cykelavstånd till alla. Så jag cyklade. 
 
När jag kom hem var det kablonktrött läge. Somnade o sov en rejäl powernap innan jag sen vaknade till o kunde funka normalt igen. 
 
Avslutade kvällen på absolut bästa sätt. Och startade denna dagen likaså. Har bunkrat lite feelgood för några dagar framåt. 
 
Ikväll väntas jobb. Imorgon blir det nog Ikea med sonalyckan. 
 
Exet var hit idag o staplade lite bilar på hög. Jag var inte hemma vid tillfället så kunde inte va med o tycka nåt. Men nåja. 
 

Kommentarer
Postat av: Marianne

Åhhh :) Tack, det var så fantastiskt att få komma till din gård, att äntligen få träffa dej och dina djur. Dessa kissar...jag blev helt såld <3
Lite miss med rosens färg alltså, jag som tyckte du var lite rosa också;) Men dom du säger.. den passar bra ihop med dina färger.
När jag läser de första styckena så känner jag så väl igen mej, inte för att jag gjort saker för någon annans skull, utan för att jag INTE gjort mina saker, för någon annans skull, jag tror att detta är min bästa semester på evigheter.

Dessa bilar han staplat, är det nya som tillkommit eller de gamla som samlas ihop?

Jag hoppas vi kan ses snart igen och prata vidare..

2018-07-26 @ 21:28:03
Postat av: Marianne

Åhhh :) Tack, det var så fantastiskt att få komma till din gård, att äntligen få träffa dej och dina djur. Dessa kissar...jag blev helt såld <3
Lite miss med rosens färg alltså, jag som tyckte du var lite rosa också;) Men dom du säger.. den passar bra ihop med dina färger.
När jag läser de första styckena så känner jag så väl igen mej, inte för att jag gjort saker för någon annans skull, utan för att jag INTE gjort mina saker, för någon annans skull, jag tror att detta är min bästa semester på evigheter.

Dessa bilar han staplat, är det nya som tillkommit eller de gamla som samlas ihop?

Jag hoppas vi kan ses snart igen och prata vidare..

Svar: Det är bilarna du såg som staplats 😉 o jodå lite rosa är jag nog. Eller så såg du nåt annat som gjorde att du tänkte rosa. O det kan vi ju kanske tala vidare om nästa gång vi ses.
Kalla mig M

2018-07-26 @ 21:28:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0