I slutänden bara ord. 

 

Människan påstår sig vara förmer än de andra djuren på vår jord. För att vi har ett språk. Vi kan tala med varandra. Vi kan tänka. 

 

Tydligen kan inte djuren tala och tänka som oss. 

 

Men nog tänker de. Och de pratar. Med oss och med varandra. Man behöver bara sätta sig ner och studera hur de interagerar med varandra. Det är också språk. Kroppsspråk, olika läten för olika saker. Till och med höns kommunicerar med ljud som betyder olika för olika saker. Här finns mat, akta katten, rovfågel i sikte, låt mig va din klumpiga tupp, ägget är lagt, rör inte mina ägg ... Ja listan kan göras lång.

 

Men jag vet nog inte så många andra djur än människan som säger så mkt bullshit. Så mkt tomt prat som inte nånsin kommer va annat än tomt prat. 

 

Eller ja iofs vet jag inte vad ladusvalan kvittrar om på telefontråden. Eller vad valarna sjunger om i havsdjupen. Det kanske också är en massa catcalling och meningslöst dravel. 

 

Tankar som snurrar om mkt just nu.

 

Hösten är förändringens tid. Skördetid, saker mognar. Även saker i ens inre måste sorteras och skörda de mogna frukterna o rensa det som ruttnat. 

 

Humöret har varit off hela dan. Det är kanske tur att jag lever ensam numera. Så det inte drabbar nån oskyldig. 

 

Jag tog en cykeltur ikväll. Men jag är lite extra anemisk just nu så flåset var väldigt dåligt. Men ändå kom jag runt på en bra tid. De 5 km det blev.