Måndag

Den lilla pycklisen fick vila under värmelampan i sisådär 6h och då var den så pigg så den kunde stå på sina ben utan att åka kana som en pingvin. Jag smög in den under mamma hönas ena vinge o så kollade jag att den inte ramlade ut från värmen eller att mamma höna skulle sparka ut krabaten.

 

Efter jobbet idag kunde jag konstatera att den aklimatiserat sig och sprallade runt med sina syskon. Den ende med fjädrar på benen och den ende med den färgen på dunet så jag vet nog vem av tuppisarna som är far. En lavendelfärgad dvärgkochinblandis.

 

Konstigt med tanke på att jag tror en o samma höna lagt alla äggen att de blev så olika. Två gula med gula ben o resten svarta, bruna eller grå med mörkare ben.

Översta bilden. Den grå närmast kameran till vänster är den lille kämpen. 

 

I morgon flyttar ännu en parvel. 

Så söt så man smäller av.

 

Dagen idag på jobbet innebar prövningar av stora mått. För första gången (vad jag kan minnas) har jag bett om att få slippa gå till en brukare för att det inte funkar att jobba om jag går dit. Personen var riktigt motvalls o tvär o bara skulle INTE samarbeta. Och vill någon inte medverka utan istället gör sig så tung och stel som möjligt så går det bara inte. 

 

Till slut frågade jag om jag helt sonika skulle gå ut därifrån och om det skulle innebära att det gick lättare att samarbeta med min kollega. Jag sa att jag upplevde det som att det var jag som var problemet. Att hen inte ville ha mig där helt enkelt. Oj så snopen hen blev. Tror inte att den personen förstod hur väl det märktes. Sen gick det plötsligt mkt bättre med förflyttningarna  Och nästa besöket var hen len som sammet och såå välvilligt inställd. Tror den anhöriga hade sagt ett och annat välvalt ord också. Men bästa är om jag slipper utsätta mina kollegor för rent och skärt tramsande från brukaren pga min blotta närvaro.

 

Första gången på 18 år. Men det finns en första gång för allt. 

Åh.. Minns så väl en brukare som jag var hos när jag extra-knäckte i hemtjänsten. Jag hatade att gå dit då brukaren använde väldigt hemska ord, eftersom det bara handlade om att göra frukost. Men vissa ord sitter fortfarande i. Jag vågade inte säga ifrån till mina kollegor eftersom jag bara var vikarie. Ville ju inte mista min chans till att få jobba!

Skönt att det löste sig för dig. Då känns det kanske lite lättare att jobba nu då!

Det är hemskt när man inte trivs på jobbet, skönt att det löste sej.
Varför tror du att samma höna lagt alla äggen? Men hur som helst har hon fått uppvaktning och velat säkerställa sitt arv så hon har flera pappor.

Vad är det i den blå-vita burken?

Oj vilken koll du har? Imponerad!
Jag har ingen aning om vilka av mins som värper vad, och jag tror inte mina värper samma storlek varje gång heller....för någon gång ibland ser jag vem som värper....
Jag måste minska ner på mina nu :(