Höst

 

Inte min grej. 

 

Jag blir så låg på hösten. Ljuset försvinner, luften blir kylig och innehåller ett löfte (och hot) om kallare mörkare tider.

 

Tankar snurrar i huvudet. 

 

Möten händer av en anledning. Vissa människor kommer stanna för en lång tid. Andra bara mer som hastigast. En del har man nära kontakt med och andra bara mer ytligt. 

 

Jag tror att allting som sker, sker av en anledning. Mötena ska ge något. Endera direkt eller indirekt i det långa loppet. 

 

I en del möten är du mottagaren av det som ska ges (läxan som ska läras) i andra är du givaren. Läraren och eleven. Ibland går det åt båda håll.

 

Ibland möts man för att här och nu finns ett behov. I morgon kanske inte längre. 

 

Det blir så tydligt i mitt jobb. En del äldre är verkligen mätta på livet och vill bara få sluta. Andra kan va hundra år eller mer och har inga planer alls på att ge upp. Oavsett så finns de där för att de kanske fortfarande har en sista uppgift kvar att utföra innan de får vandra vidare. 

 

Ja hösten är förändringens tid.

 

I år är det valår.

 

Ångest. Världen har blivit så kall. Fastän jorden brinner bokstavligt talat.

 

Samhället, människors inställning. Läste en krönika igår om apokalypsen och att den är nu. 

 

Haven ska färgas röda. Ja haven är kanske inte bokstavligt röda men bildligt. Allt skräp vi pumpat och fortfarande pumpar ut. Plast, olja, kemikalier, hormoner. Allt blandat i en äcklig soppa som bara kan betyda död. 

 

Himlen färgas svart. Ja solen kanske fortfarande lyser från en klarblå himmel mellan varven. Men hatet som så många uppenbart bär inom sig färgar utsikten svart ändå. 

 

Deppigt inlägg. Men jag är lite låg idag. Somnade på soffan efter jobbet igår. Sov oroligt inatt. Har min mindre roliga vecka. Mensen kom en vecka för tidigt. Förra gången kom den aldrig riktigt igång men det tar vi visst igen den här gången. För tidigt och blodbad deluxe. 

 

Over and out