Eftersom jag gick i så raskt tempo igår tänkte jag att det kanske var dags för nästa steg - tempohöjning.

 

Nu bor ju jag på landet. Med grusvägar. Mjuka såna. Som gör det sjukt jobbigt att löpa på under tjällossningen. 

 

Alltså värmde jag upp på grusvägen med promenad. Provade att springa en bit men fick återgå till att gå tills jag kom till ett isigare o därmed hårdare parti där det gick bra att springa utan att dö på kuppen. 2 km hälften sugig grusväg och hälften asfalt. Jag är nöjd för att vara första gången på jag minns inte när. 

 

Kelpien är ju en klippa när det kommer till sällskap som löpkamrat. Måste bara införskaffa ett löparbälte att fästa honom i så jag kan ha händerna fria. Idag virade jag kopplet runt midjan med inte optimalt i längden.