Vill man ha det roliga med djur måste man ta det mindre roliga också

Usch så jobbigt det var rent mentalt. Fastän jag gått och laddat i flera veckor. Fastän jag stått och sett dem härja och faktiskt blivit så less på dem att jag inte ens tycker om dem längre. 

 

Jag nackade min första tupp ikväll. Ensam. Jag tog den som jag tyckt minst bra om. Den som jag stört mig på längst. Och ändå grät jag en skvätt när han hängde där för avblodning. 

 

Men det vore verkligen att inte värdesätta djuret om jag bara skulle slänga ut han i skogen till rävmat. Så jag bet ihop och tog rätt på köttet.

 

Nu ligger han i en plastpåse i kylen och väntar så ska han få bli middag nån dag sen. 

 

Google är bra skit om du frågar mig. Jag googlade och läste mig till hur jag skulle gå till väga. Han vägde strax över kilot urtagen och flådd. 

 

Hunden och katterna var med och kalasade på det jag kastade åt dem. Men det är ju bra så kommer allt till nytta. 

 

Han har levt ett lyckligt, fritt liv fram tills nu så jag hoppas att han smakar bra sen. 

 

 

Men du starka kvinna! Jag är imponerad!
Själv skulle jag aldrig klara av det där hemska, men jag är mållös!
Hoppas såklart att gubben smakar bra sen också :)

Ja, sånt är livet med djur. Måste ta det onda med det goda.

Jag tillagade en tupp i ugn förra veckan....2-3 timmar i gryta och 150 grader...massa färska örter och lök...blev riktigt mört och gott....