Jag skulle fixa stolpar till en ny hage. Tanken var att göra det idag efter jobbet. Exet erbjöd sig betala dem förut när det var på tal för några månader sen. Som del av betalning för en del av en traktor som han ska ta till sig men som vi båda äger.
Så plötsligt idag när jag var på jobbet så erbjöd han sig att hämta dem också. Jag glömde precisera exakt vilken stolpe jag tänkte på men trodde väl att han skulle ta samma som vi tagit förr eftersom det var vad jag tänkte fortsätta med. Det är ju ändå bara shettisar och inte tvåmeter Shirehästar jag ska stänga in.
Så döm om min förvåning när han tagit både grövre och längre stolpar. Som han sa: "så trycker jag ner dem med maskinen sen". Hmmm jaha. Men JAG kommer inte rå att få ner dem för egen maskin. O brorsan tala om att ta sin anställda o komma över o stänga hagen. Njä, det lär inte heller funka nu. Så ja jag blev lite besviken o kände mig inte det allra minsta tacksam för hjälpen att få hem dem. Dessutom är de inte lika många på en pall eftersom de är grövre. 84 är betydligt färre än 126 när man ska göra en ny hage med dem. Eller har jag fel?
Sen skulle han låna en lastbil från jobbet o jag inbilla mig att det var gripkran på den. Varför vet jag inte. Så innan han åkte så gick jag ut för att kolla vart han ställde pallen. Och upptäcker att den står tappad mitt på uppfarten där den blockerar inte bara brevbäraren som vänder runt garaget. Den stod även så att jag skulle få trixa för o komma in och ut ur garaget. Enklast är bäst i min värld så jag gick o sa åt han att "gör om - gör rätt" två fel blir inte ett rätt liksom.
Ja jag känner mig som en otacksam bitch men vad har jag för hjälp av att inte kunna hantera stolparna ensam styckvis ens. Eller att de står i vägen på gården.
Ska jag bara vara tacksam att han vill hjälpa o acceptera att det inte följer det allra minsta av mina planer?
Grinigt inlägg men blir inte bättre än så ikväll
