let the hammer fall
Jobbade igår till 14. Planen var att jag skulle åka förbi affären på vägen hem eftersom jag visste att mjölken var typ slut. Glömde den lilla detaljen.
Jag hade lite tight schema efter jobbet för jag skulle inte bara hinna handla utan dessutom hinna vila, fixa djuren, duscha och fixa till mig själv och ta mig till min kompis vid 17-tiden för vidare färd mot Uppsala och Katalin. Vi skulle ju se Hammerfall för tredje gången i år.
Nöjd med kvällen på det stora hela.
Det enda jag inte kan förstå mig på är varför stora starka lååånga fulla karlar bara måste tränga sig fram som bulldozers när halva spelningen avverkats för att de då insett att shit det har börjat och de minsann hade tänkt så längst fram men "glömde" ställa sig på plats i tid för att baren/förfesten lockade mer.
Skithålet som trängde sig före mig lagom till sista låten vet inte vilken tur han hade att jag är en snäll och försynt tjej som aldrig skulle komma på tanken att köra mina vassa armbågar i njurpartiet av ryggen eller skicka en karatespark i knävecken på någon som verkligen förtjänar det.
Innan han och hans kompisar drösade in så hade vi rätt najs med utrymme faktiskt. Och jag hann tänka att det kanske var ovanligt schyssta snubbar i Uppsala eller att #metoo-kampanjen gjort att killar inte törs tränga sig på tjejer och trycka sig tätt emot längre.
Det stod på fb att det hela skulle starta 20.00 och jag tror att folk tänkte att jaja det är förbandet som startar då. Men tji fick de. Förbandet drog igång medan vi satt och käkade en varsin club sandwich vid 19-tiden och Sara hade sett att Katalin sagt att de öppnade 18.
Och jag lyckades få tag på ett plektrum. Det var många som försökte få tag på det när det kastades ut men jag kände det studsa mot min handled och insåg att det landat på golvet och minsann vid fötterna på snubben som trängt sig före låg det. Moahaha så jag fick det. Det gjorde att min kväll slutade med glada känslor i kroppen trots att jag fick höra Hearts on Fire från rad tre snarare än rad två. Och vid den sedvanliga fotograferingen efter avslutad spelning så lyckades jag kika fram lite halvt om halvt också.
Jag står lite till höger i bild bakom killen som lutar sig framåt (och nej han är oskyldig till rövhålsfasonerna). Man kan skymta halva ansiktet bakom hans skalle. Om ni tittar mellan Fredrik och Pontus så är ni i rätt område och letar. ;)
Rövhålet som trängde bort mig syns rakt bakom Fredriks skalle. Blå skjorta, glasögon och skägg.
Idag ska jag åka och köpa hem lite för att pynta graven.
Kommentarer
Postat av: Marie
Hoppas att kvällen var bra i alla fall :)
Trackback
