Status quo
Jag har fokuserat på att ladda mentala batterier med vila och solsken.
Jag tog med mig ett täcke och kudde och la mig på gräsmattan och försökte få lite sol på min blekfeta lekamen medan jag läste i en bok.
Jag kom också på att jag för något år sedan beställde hem solcellsdrivna vattenfontäner och de har legat kvar i sina kartonger sen dess. Idag kom den ena ut i en bunke. Men jag behöver något med lite större diameter för det stänkte över och tömdes på vatten.
Nu sova och se om sova lite mer (jo jag har slumrat en del idag) kan göra underverk på mitt mående.
Jag har haft andningsuppehåll flera nätter i rad också. Sådär så jag precis i gränslandet mellan sömn och vaken måste dra efter andan och jag är hur syretörstig som helst och bara andas iiiiiiin i en evighet.
Det är som att jag glömmer bort att andas.
Jag fick berättat för mig att det finns ett talesätt hos ett folk (jag minns inte nu var i hela världen) att spädbarnet måste sova hos sin mamma för annars glömmer det bort att andas.
Jag sover ensam och glömmer bort att andas. Tänk om jag en gång bara fortsätter glömma att andas? Tills det är försent? Jag är inget barn men kanske att det är viktigt ändå att höra någon annans andetag för att inte glömma. Mmm tankar som snurrar när man är ur balans i livet.
Kommentarer
Postat av: Evahle - en blogg om psykisk hälsa
Ibland behöver man verkligen få återhämta sig ordentligt
Trackback
