Apropå humor.

 

Min humor är lite svart och en del kanske tycker att den är lite extrem. Många fattar inte min humor heller utan tror att jag är blodigt allvarlig och därmed också dum i huvudet (läs: otur när hon tänker). 

 

Som den gången jag erbjöd mig att kliva ur en bil och putta när kollegan uppenbarligen inte förmådde köra upp för en backe i snömodd utan fastnade på halva typ trettioelva gånger och jag tyst för mig själv tänkte att om jag hade fått köra så hade jag tagit den på senast andra försöket. Kollegan förstod inte piken utan än idag får jag höra om den gången jag erbjöd mig putta. Mmmm joråsåatteee

 

Exet har också lite svårt att förstå min humor.Elller kanske snarare har han svårt att förstå när jag skämtar. Vilket jag kan tycka är konstigt när vi levt ihop i så många år. Men där är det mer lyteskomik som är roligt. Enkelt och okomplicerat liksom. Verkligheten är sällan enkel och okomplicerad. Min hjärna är verkligen inte enkel och okomplicerad och då blir jag lite uttråkad av enkel och okomplicerad humor. Jag kan tycka att det är mer förnedring än humor. Jag skrattar sällan åt folk som slår sig på löpande band på tv eller djur som far illa och det tydligen ser komiskt ut. Det kanske är den högkänsliga delen av mig som istället känner in smärtan och förvirringen hos människan eller djuret.

 

Jag kom att tänka på det dels för att det kom upp igår här hemma när jag skojade till om min oförmåga att kasta saker och skämtet inte gick hem hos mottagaren. Dels för att blogg.se tydligen vill ha tips på humorbloggar och även om jag anser mig ha humor så är det sällan jag bloggar med humor på det viset som de efterlyste. Jag bloggar visst med glimten i ögat många gånger men det är nog lite för subtilt för att klassas som humor.