Övningskörde med sonen igen mot kvällningen. Ja han klev inte upp förrän halv fyra på eftermiddagen. Vi åkte till en grusplan framme i byn och så övade vi varv på varv med att komma upp i fart och växla upp och sen sakta ner och växla ner igen inför en korsning till exempel. När han övat hundrasjuttioelva gånger och det gick sämre och sämre och jag hunnit få ett smärre psykbryt så bytte vi övning och han fick bege sig ut i bostadsområdet som har några gator och lagom stora korsningar. Dessutom är den ena återvändsgränden beskaffad med en ganska bra uppförsbacke/nerförsbacke så vi kunde öva både på uppfångning och start i nerförsbacke. Sen avslutade vi med att han fick köra hem. Då kom några fler tillfällen att starta i uppförsbacke. Hehehe. För korsningen var i uppförslut. Psykbrytet gjorde iallafall att han började lyssna på mig lite bättre. 

 

Sen pysslade jag i trädgården för övrigt. Varvade med vila inomhus. 

 

Avslutade kvällen på tu man hand med ångesten.

 

Ångesten har sagt sig vilja hänga med mig ett tag igen. Djuren märker det. Katter och hund som pockar på uppmärksamhet. Hästarna såg ut som om jag var djävulen själv. Allt för att ångesten höll ett krampaktigt tag om bröstkorgen på mig. 

 

Två arbetspass kvar innan semester. Välförtjänt semester. Inte för att jag vet vad jag ska göra med den. Inga planer och inga pengar. Jag backade på de där lammen jag tänkte ta hem. Det finns inte tid, ork eller möjlighet. 

 

Vaknade med  huvudvärken från helvetet också. Kaffet till frukost hjälpte inte. Kanske måste peta i mig en värktablett så jag orkar jobba ikväll. Tur att det är två kortkvällar.