Live and love your life

Hemresedag. Det ständiga bekymret att få vikten och platsen på rätt ställen. Glad att jag har en hårdskalsväska iallafall. Så får vi se vad som klarat sig genom all rough  bagagehantering när vi kommer hem sen. 

 

Hade velat ha allt ömtåligt i handbagaget men si, den gubben gick inte viktmässigt. 

 

 

Inget är som väntans tider. Ångesten får så bra chans att dansa på min själ då. Blah. 

 

 

Vi var på en riktigt fancy restaurang igårkväll. Vinkylare vid bordet och allt. Kyparen snörpte på munnen åt farsans beställning vitt vin och en cola. Det slutade med att jag fick provsmaka vinet och godkänna, eftersom farsan säkert hade förstört smaklökarna med colan. Han sa nåt om cola och nickade åt hans håll iallafall. 

 

Hur som helst. Älskade mottot han hade vid kassan. 

Sanna ord och tänkvärda ord.

 

Mitt nya motto för 2017. Ska bara sparka ångesten nånstans där solen aldrig lyser så blir det bra. 

 

Tjipp tjipp så hörs vi när jag är på svensk mark igen. Såvida jag inte får ett infall att blogga vääldigt snart igen.

Det bästa är att inte ta med så mycket att det finns bra med plats för inköpta saker;)
På ett sätt förstår jag resturangfolk som blir besvikna på gäster som inte förstår, samtidigt att en kund betalat för det den vill ha, inte för det säljaren vill att den ska ha. För länge sen fanns det en krig i Gävle, som ägdes av en fransman han accepterade inte vad som helst...som t.ex m någon ville ha ketchup på pommes, de blev utslängda med orden -tror du det är någon jävla grillkiosk?
Hehe..

Just de.....det finns en fb grupp för bloggare i blogg.se, och den heter precis så...sök upp och gå med ;)