-

Jag kom just på att jag idag typ firar tvåårsjubileum. Det var då mitt liv (och jag) valde en ny stig. En otrampad stig. Full av törnen och lömska rötter som fällt mig mer än en gång. En vän sa till mig ungefär vid den här tiden förra året att hon trodde att jag skulle behöva kämpa för att ta mig framåt i ett år till ungefär. Och ja, det var nog ganska så precis så. Jag började skönja att stigen breddades och buskarna som rivit mina armar blodiga nu inte längre var lika vassa nånstans i slutet av sommaren. 

 

Jag har envist fortsatt framåt på denna stigen trots att jag många gånger velat bara lägga mig ner och aldrig mer resa mig igen. För hur ska jag kunna komma till nya mål om jag fortsätter att trampa på de gamla invanda stigarna? De gamla vägarna leder dit de alltid lett. 

 

Jag gjorde en återblick till den här dagen för två år sen. Jag dog den dagen. Men jag föddes också på nytt den dagen.

 

 

 

Får man lite försiktigt säga "Grattis på födelsedagen" då?! Fortsätt kämpa <3 Och ibland kan man finna skogens guld, om man bara lämnar stigen för en stund. Kanske man hittar ett nytt kantarellställe? Eller hjortron? Eller någon annan som även den vågat lämna stigen för en stund...
Kram och God Jul <3

Jag gratulerar också, kommer ihåg ungefär vad du skrev för ett år sedan, din kompis hade rätt och jag tänker att nästa år du ska kämpa dej igenom kommer att bli lättare...

Jo...man får skynda långsamt så man hinner med att välja rätt steg...