Måndagstankar

Hösten smyger sig på.

 

Jag har aldrig varit något fan av hösten. Född på vårdagjämningen som jag är så är såklart våren och försommaren den tid jag älskar allra mest. Jag vet att många säger att det är så mysigt när man kan börja tända ljus och krypa ner i soffan under en filt och mysa med te och läsa en bra bok. 

 

Mmmm ja jo förvisso. Men jag ser hur naturen börjar förbereda sig för vinter. Gräset avmognar, löven gulnar, te är inte riktigt min grej och mysa i soffan kan man alltid göra.

 

Men jag jobbar på det. Jag jobbar på att vara närvarande och njuta av nuet. Var dag har sin skönhet och även de där dagarna som man helst bara vill glömma lär oss något. 

 

Höstdagjämningen är fortfarande en månad framåt. Skördetiden är här. Det som har växt under våren och sommaren har nu mognat och det är dags att skörda frukterna av det som vårdats av solen, vinden, regnet. 

 

På  något vis är det väl så det är inom mig också. Tankarna som snurrar om kvällarna och nätterna är väl kanske frukter som snart fått mogna. Det är inte tunga tankar som håller mig vaken och låter mig grubbla. Nej det är liksom bara existensiella tankar om livet och framtiden. Vart ska jag gå?

 

Det är ju fortfarande en så ny situation för mig att leva ensam utan någon livskamrat bredvid mig. Och barnen växer och blir stora. Sonen börjar sitt sista år på gymnasiet och funderar över vart han sedan ska plugga vidare. Jag vet ju redan att han inte kommer att stanna kvar här hemma längre än han behöver. Mitt ute i skogen med uselt internet och dåliga kommunikationer för övrigt. 

 

Hans far, mitt ex, berättade att det var på G att han skulle få fiberuppkoppling snart. Jag gissar att då blir det mer intressant kanske att bo där också. Även om det är än mer offroad än det här. 

 

Sååå vad ska jag göra med MITT liv? Jag måste börja spåna på en plan. 

 

Och det är där jag står och stampar. Tankar, önskemål, ork och mående för övrigt i en enda stor gryta på långkok. 

 

En vän sa till mig för snart ett år sen att hon trodde att det skulle behöva ta ett år till där jag stundvis skulle må dåligt innan det skulle vända och börja bli bra. På riktigt bra.

 

Och fasen om hon inte spådde rätt. Jag behövde nästan ett helt år till för att landa i det hela. Men kanske, Jag säger bara kanske, har jag landat på fötterna äntligen. Och det är nu jag ska börja söka mina egna vägar. Jag har äntligen klippt banden som hållit mig tillbaka. Jag ska göra mitt bästa för att inte försöka knyta ihop dem igen. För jag såg resultatet av det i somras när det höll på att gå åt pipsvängen igen. 

 

Rent spontant ploppade den här låten upp i mitt huvud. 

 

"Nu när natten är här är här är jag ensam igen
Och jag tänker på dig, kanske saknar du mig
Det är så starka band vi har
En del av mig finns alltid kvar hos dig fast jag går

Liv, jag måste ha ett liv
Söka mig egna vägar
Hitta mig själv nu"

 

så fina foton =)

ha en bra dag

Inget höst-fan jag heller, men brukar dock gilla vintern.. lite... då jag är född i november och är ett julpyntar-freak *haha*
Men här i Norrland känns det som att vi har vinter oktober till april... sen vår i maj... möjligen sommar i juli-augusti (dock inte detta år!!!)... höst september... å sen börjar det om.
Sonen började första på gymnasiet idag, men tankarna kom ändå: det kanske inte är länge kvar innan han flyttar.
Ha en fin sensommar/höst nu - vare sig det är i soffan eller ej :)

Åh vilken text! Den tog ju rakt in i hjärtat!

Jag känner lite som du, men jag vågar inte acceptera det hela just nu. Men var sak har väl sin tid.
KRAM!