Kollohunden visade att han behövde lite koppelträning. Han är oftast lös eftersom han inte försvinner iväg efter djur och håller sig kring mig när vi går här hemma. Men nu var han mer än lovligt ouppfostrad och gjorde tjurrusningar i kopplet så fort vi skulle förflytta oss. Han har rätt lätt att fastna i tics och just nu är det springaspringaSPRINGA som är underbart igen. Så då fick det bli lite vänta i stillhet-övningar medan jag gjorde avstickare i hallonsnåren. Och påminnelser om att inte dra till så man nästan drar omkull sin matte med cykel o allt när det var dags för förflyttning.

 

Tillbaka till budskapsbilderna. Jag valde bild 4. Den ligger skönast att betrakta i mina ögon och som av en händelse så direkt jag öppnade upp bilden i datorn, såg det ut som om fågeln rörde sig.

 

Och budskapet var klockrent. Det är verkligen så jag känner det. Som att jag håller på att upptäcka en helt ny verklighet och att jag nånstans inser att den funnits där inom räckhåll för mig hela tiden. Tanken på det får det verkligen att hisna och pirra i magen. Jag känner mig verkligen som att jag för första gången kan sträcka ut vingarna och fånga luften inunder dem. 

 

Ja det blev ett litet missinasseninlägg. Nåt annat som också blev lite såhär missinassen är tårtan jag slängde ihop. orken fanns inte där förrän nu ikväll.