torsdag och fredag
Jag åkte på kryssning för att ha roligt med min kompis.
Händelserna idag la lite sordin på glädjen över det roliga vi hade igår. Dessutom visste vi att igår var både hennes och min dotter inne i stan där och ingen av oss visste utifall de hade haft sådana planer idag också. Ångesten innan vi fick kontakt med våra döttrar.
Tack och lov, E hade lämnat huvudstaden redan igårkväll då hon hade lektioner idag och kompisen I jobbade idag och var inte i närheten av händelsernas centrum. Men sen satt vi mest och höll koll på nyhetsrapporteringen på tv:n i hytten.
Och så började oron över om vi skulle kunna komma hem. Vi skulle visserligen bara ifrån Värtahamnen och inte Frihamnen och den ligger lite mer avsides iallafall.
Vi kom hem men köerna mot andra hållet, in mot stan, var inte nådiga. Det var knöktjockt ända tills vi kom till Sollentuna kommungräns. Då tunnades det ut som om någon vänt på en hand.
Innan det här hände så hade vi en bra resa. Bra musik, publikrekord på en rockkryssning anordnad av detta bolaget och jo det var bra med folk vill jag mena. Det satt folk överallt så det var svårt att hitta nånstans att sitta ner och dricka det man köat en bra stund för att få köpa. Min kompis gick till baren och skulle köpa oss en varsin white russian så skulle jag sitta och passa platsen under tiden. Jag började till slut tro att hon blivit kidnappad eller nåt för det tog hur lång tid som helst. Förbandet "Freak Kitchen" åsåg vi från övre delen av lokalen men precis i lagom tid hann vi ner och förse oss med plats längst fram vid kravallstaketet tills "Hammerfall" skulle gå på.
Den här bilden tog jag när vi hade hittat ett par bra platser.
Sen lyckades vi såklart hamna mellan några buffliga typer som försökte sitt bästa för att knuffa undan oss och sno första parkett. Men jag hade vässat armbågarna och tänkte inte släppa fram någon som sen skulle stå och skymma sikten för mig hela spelningen. Jag förstår inte varför stora starka karlar har typ noll hyfs och inte minsta hum om chevalereskt bemötande. Borde de inte kunna inse att de ser ypperligt bra från raden bakom också? Fast det är klart. Då kan man inte sno åt sig alla plektrum och trumpinnar som delas ut. Snubben till vänster om mig snodde nog tre stycken. I slutänden fick jag ett iallafall fast inte av den grobianen utan en annan mer hövlig typ.
Ja, grobian är rätt ord att använda. Under hela spelningen gjorde han sitt absolut bästa för att ha sin hand och eller arm i vägen för min mobilkamera hela tiden. Det var som att han gjorde det med flit. Jag tyckte nästan inte ens synd om honom när han satte en klunk öl i halsen så han frustade och hostade mot slutet av spelningen. Karma tänkte jag.
Ni ser. Sjukt irriterande.
Men några okej bilder blev det också.
Den här gillar jag fastän den absolut inte är perfekt på något vis.
Sen var jag tvungen att fråga en av roddarna om jag fick ta en bild på hans tisha.
När allt var undanplockat på scenen så var det dj Dregen som skulle stå för underhållningen. Hmmm svajjigt må jag säga. Väldigt blandad musik. Som dj är det väl tänkt att man ska hålla igång ett dansgolv? Eller? Vissa låtar var inte dansvänliga för fem öre. Rockbåt eller inte, man kan inte spela vilken hård musik som helst bara för att den är bra. Folk vill ju kunna dansa till den också. Han verkade ha förfriskat sig en aning innan det var dags dessutom. Eller så är det sån han är, alltid. Men flaskan med JD stod väl synlig vid mixerbordet och colaglaset späddes ut efter var tredje klunk typ.
Bäst vi satt där och stampade takten så kom det fram en kille som ville försöka bjuda upp nån av oss. Han hade det som argument till varför min ursäkt om att jag faktiskt inte kan dansa pardans inte gillades, att jag hade takten i mig.
Eftersom jag nu är på ny och för mig outforskad terräng så tänkte jag att för att komma nån annanstans än dit jag hittills alltid kommit så måste jag släppa på min comfort zone. Jag gillar ju inte att dansa nära en främmande människa och jag har kontrollbehov och försöker därmed även styra fast det är killens roll i det hela. Men alkoholhalten var precis lagom så jag kunde slappna av och faktiskt följa med hyfsat men inte tappa balansen. Han bjöd upp ytterligare en gång och godtog min protest ännu mindre denna gång och faktiskt gick det helt okej. Han sa att jag var den mest läraktiga elev någonsin för tydligen hängde jag med tillräckligt bra i svängarna efter 5 minuters övning. Men om han trodde att smicker skulle leda honom någonstans så tog han fel för strax därefter tackade vi för oss och tog natt. Vi hade ju en bokad frukostbuffe att passa i morse.
När jag sent omsider landade här hemma med godis till sonalyckan så hade han fixat med djuren även ikväll. Det hade jag inte räknat med eller förberett för men han hade gett hästarna mat och vatten och alla de andra djuren också.
I morgon är det jobbdags igen så jag lär väl försöka sova så jag orkar göra någon nytta.
Kommentarer
Postat av: Marianne
Vissa har ingen tanke på annat än sej själva.... hänsyn? Vad är det?
Kul ändå att komma iväg på lite annat, jag önskar att jag hade någon att åka med på kryssning....
Svar:
Kalla mig M
Trackback