Fritt fall och Limbo.

 

Ja, jag känner mig vilsen och förvirrad. När ska jag få landa? När ska jag få lugn o ro i mitt hjärta och sinne?

 

Demonerna växer sig stora och starka. De äter av min sargade själ. Sliter stora stycken och sväljer glupskt. 

 

När natten kommer, med ensamhet och tystnad. Då smyger de fram. Ur skuggorna krälar de, väser och morrar, grinar med rovdjurs garnityr. Slickar sig kring munnen och spottar ut giftiga ord som förlamar. 

 

Värdelös, äcklig, tråkig

 

Just nu klamrar jag mig fast vid halmstrån. Tar var sekund för sig. Små saker att glädjas åt i kaoset. Vänner som hör av sig. Som ger mig saker att längta till. Det är tur att ni finns. För annars hade maran med sina demoner redan vunnit.