Jag börjar må bättre iaf även om jag fortfarande är yrslig. Åkte till stan idag. Kollohunden fick följa med och så tog vi en promenad. Jag kände mig riktigt ofokuserad dock och såklart märkte kollohunden det och vid första hundmötet (hmmm undrar om det var enda också förresten) så tog han såklart ledarrollen eftersom han inte kände att jag var med riktigt. Det blev lite growlande och bakbensgående från hans sida men inte värre än att han slutade när jag stannade och fokuserade min lilla bubbla kring oss två. Sen gick resten av promenaden bra. Jag hade med en leksak och vi hade lite kasta - fånga mellan oss.

 

Det var en riktigt isande gråkall vind (jupps snodde textraden helt skamlöst) och det gjorde inte min yrsel ett endaste dugg bättre. Åkte förbi två kyrkogårdar också och tände ljus. Bättre sent än aldrig tänkte jag då jag inte riktigt har orkat på hela helgen. Men blåsten gjorde det svårt att få nån låga. Det hann bli mörkt också och jag fick inte med mig telefonen till stan så jag kunde lysa mig fram med den. Det var riktigt läskigt när jag inte ens kunde hitta till gravarna. Vinden, mörkret, kylan och så mitt förvirrade yrsliga tillstånd. Känns som om jag inte kan tolka vad jag ser på rätt sätt alla gånger. Speciellt i mörker. Riktigt pinsam var jag när jag inte kom ihåg om farmor o farfars grav låg en eller två stentrappor ner för backen. Jag var ju för sjutton där till alla helgona.