det var den helgen det.
Vi åkte till sjön och provade fiskelyckan igår. Övertaggad kollohund ville såklart bada. Ricko ville också få bada. Ingen av dem fick bada. Det var för kallt i vattnet helt enkelt.
Det var egentligen herr J och unge herr J som skulle fiska men jag ville också haka på och det fick jag.
Med mitt första kast lyckades jag direkt få bottennapp med vassdraget. Det var ingen annan råd än att vada ut i vattnet på stenarna som var strax under vattenytan ut till den stora stenen som syns i bakgrunden av bilden här nedan. Där fick jag loss draget och kunde stå en stund och kasta. Sen på tillbakavägen hittade jag inte samma stenar och lyckades få kanten av kängan under vatten. Huvva så blött det blev.
Det blev inget napp. Tror att det var för kallt helt enkelt. De var inte hungriga.
Idag var det jobb på fm och sen åkte jag och hälsade på ponnyskruttan. Hon skulle vara lite fisig och inte komma och hälsa först. Men när jag mutade med maskrosrosetter uppdragna ur gräsmattan så kom hon på andra tankar.
Tänk att hon skulle funka så bra som barnponny. Det har funnits stunder när jag tvivlat.
Mot kvällningen när jag satt vid tv:n så hörde jag små tassande steg i köket. Det lät inte riktigt som nån av hundarna. Och katten klampar inte så när han går ...
En crappy mobilbild. Kollohunden tyckte att det var fruktansvärt att alla sorters löst pack släpps in på det här stället. Det borde minsann vara klädkod.
I morgon ledig dag. Men det finns massor att göra här hemma. Iom separationen måste det nu göras en värdering av fastigheten innan banken tänker räkna på några siffror alls. *suck*
Och eftersom vi i alla år levt som om vi varit gifta och lagt slantarna i en hög och sen betalat räkningar och köpt saker så är det lite svårt att avgöra mitt från ditt. Vi måste alltså värdera alla pryttlar på ett ungefär och försöka dela upp det i likvärdiga högar. *dubbelsuck*
Allt det här ger mig fruktansvärd ångest och det stjäl en hel massa energi från mig. Det blir väl bra till slut men när jag inte ser nån ände på det för stunden så känns det blä.
Kommentarer
Svar:
Vi köpte huset gemensamt av dödsboet för 19 år sen. Nej ingen kattlucka men dörren stod öppen så då gick hon in. Vad gäller badandet så ville jag inte att de skulle hoppa i o sen sitta bundna o bli nerkylda o lösa hela tiden så hade de fastnat på en krok eller 2.
Kalla mig M
Trackback