Umgås med kompisar, sa läkaren.

 

Jo, jag tackar jag.

 

De har väl också ett liv som innefattar en hel massa annat än att umgås med mig när jag behöver det.

 

Det är inte direkt så att de sitter där o bara väntar på att JAG ska säga det magiska ordet. 

 

Livet väntar inte. Livet är ett pussel. O just nu känns det som att jag har en massa random bitar bara. Jag har inte ens bilden på locket att gå efter. Jag vet inte ens om bitarna hör ihop i samma pussel. 

 

Om du, som eventuellt läser detta, vill hjälpa mig att pussla, hör av dig. Just nu vet nämligen inte jag vad som är upp eller ner. Jag fixar inte att sträcka ut handen o säga de magiska orden. Jag fixar inte att fråga om att umgås. För när deras liv sätter käppar i hjulet sen o det inte blir av ... ah jag vill inte ens skriva ut vad det gör i mig.

 

Jag frågade mig för en stund sen: vad vill jag göra idag? Svaret kom dock aldrig. För jag vet inte. Vad VILL jag göra? Sova hela dagen känns bortkastat. Men det är det enda som känns lockande. Gömma mig från allt. Jag bestämde mig för att ta en bok av alla olästa i högen och så ska jag gå ut i solen o läsa en stund. För läsa är något jag egentligen gillar.