Kollohunden gjorde sin plikt som gårdvar idag. Räven var här och tänkte förse sig med mina små sabelpoot. En höna hann hon tyvärr snika åt sig för jag hittar henne inte men tuppen skrek o gjorde motstånd så vi hann höra och ut. Medan räven fortfarande höll tuppen i munnen så for pralinen ut till attack. Tuppen klarade sig med blotta förskräckelsen o räven fick en riktig uppläxning innan hon for till skogs. Sen rusade kollohunden runt runt o kollade av omgivningarna utifall nån mer räv skulle ligga o lura. 

 

En stund senare fick jag se att han fått en liten stridsskada från tumultet. Endera räven eller att han som den klant han är har tumlat in i en utstickande pinne o fått ett sår.

 

Men som jag och kollohundens matte konstaterade. Kollohunden vill att vi säger att det är från räven. Hellre krigsskadad än ett klantarsel liksom.