What's up Doc?
Jag blev lite osynlig igen.
Livet tog ut sin rätt lite grann. Eller nåt sånt.
I måndags skulle jag till V-ås på utvecklingssamtal med sonen men innan dess behövde jag ta ett par prover som inte blev tagna när jag var till läkaren förra veckan.
Jag totalt avskyr att bli stucken. Det blev inte direkt bättre när jag klappade ihop och gick in i väggen för dryga 10 år sen och hade sån ångest vid akuten att sköterskan inte kunde få något blod utan fick gräva runt lite.
Så efter en ångestladdad morgon åkte jag och våldgästade brorsan och hans familj och åt lite frukost innan det var dags att hasta mot storstan och utv.samtalet. Det tog i runda slängar 20 minuter och sen hade jag planerat att åka ut till Ikea och shoppa lite förvaringslådor och annat grejsimojs som man tycker är rent livsnödvändigt just när man går där.
Tyvärr bestämde sig min bil för att inte längre vara samarbetsvillig när jag var på G ut till shoppingcentret utan automatväxellådan tog lite semester och vägrade växla högre än till 2:ans växel typ. Tur nog valde jag att inte åka E18 utan åkte bakvägen istället. Jag fick inte upp farten i mer än 35 km/h sisådär. Sååå frustrerande.
Hankade mig till Ikea iallafall och bestämde mig för att göra en ordentlig tröstshopping.
En dryg tusenlapp fattigare när jag stretade ut på parkeringen. Jag smekte bilen medhårs och fick den att faktiskt puttra någorlunda snällt mellan de olika ställena jag hade tänkt besöka så det blev en dyr och lång dag.
Shoppade lite kläder på lager 157, gardiner på Rusta till rummet som ska göras iordning så småningom, eldningspellets på Jula, en ny vattenhink till hästarna på Biltema (för jag tror brorsan lyckades slänga en, när de var hit i fredags o plockade sopor), några cider till imorgon kväll på bolaget och ett gäng blommor på Blomsterlandet till mitt sovrum. Wow, vilken känsla att säga MITT sovrum. Det är inte klart exakt som jag vill ha det men det går åt rätt håll.
(sovrumsfönstret i kvälls- och dagsljus)
Hursomhaver... jag gjorde en statusuppdatering på fejjan när jag hade landat hemma och lastat ur allt ur bilen. Sen kollapsade jag i sängen med kläderna på och sov. Sov, sov och sov. Det tog mig 36 timmar att komma ur den värsta dvalan men inte förrän idag har jag väl varit riktigt okej. Eller ja, okej och okej, allt är ju relativt. Mådde illa i morse för att magen var tom på annat än vattnet jag nyss hade bälgat i mig men jag orkade inte vara vaken och göra något åt det. Hungerkänslorna börjar komma tillbaka. Ett gott tecken om något.
I morgon kväll ska jag ut på roligheter. Då är det Rockland som står på agendan. Jag och min kompis Sara har som tradition att gå på ett visst band så snart de spelar i närheten och nu är det smygpremiär på deras kommande turne och nya platta. Och de väljer att lägga den spelningen i vår lilla stad. För typ andra gången i rad.
Jag hoppas bara att jag orkar hålla ihop hela kvällen imorgon. Och så får vi hoppas att jag inte blir sängliggandes en halv vecka efteråt. Av ren och skär utmattning.
Kommentarer
Trackback
