Jag känner mig ensam, liten och rädd. Jag fryser inifrån och ut. 

 

Jag känner mig som ett vilset litet barn, på en stig i mörka skogen utan att veta vilket håll som leder hem. Vägskälet ger mig inga ledtrådar. Stigarna ser exakt lika skrämmande farliga ut. 

 

Jag längtar hem. Hem till värmen och ljuset. Hem till en stor varm famn att krypa upp i och bli vaggad tills gråten stillar sig. Hem till trygghet och kärlek.