Sjukskrivningen är på upphällningen... jag måste boka ny läkartid. Sjukt system där "min" läkare bara har akuttider. Men varför i hela H-vete fick jag just honom dårå när jag bad att få byta? Ptja.. om inte om vore...

 

Så alltså, trots att jag ringde idag och fick prata med en sköterska så fick jag ingen tid. Nej istället måste jag försöka passa på och få en akuttid samma dag som jag ska dit. O tydligen var närmsta akuttidsdag först på fredag. *suck* 

 

Det är ju bara så underbart. Pöh

 

Det är sannerligen ingen semester att vara sjuk inte. När man mår piss, skit och vademecum så hjälper det inte mycket när systemet är kasst. Som om jag inte hade nog ändå att försöka hålla mig upprätt och i gående form. 

 

Jag önskar att jag kunde bara kasta av mig tröttheten och den förlamande känslan som en mantel. Jag önskar att min hjärna inte kändes som om den vore misshandlad i en mixer och sen ihopsmetad med betong och tillbakastoppad i skallbenet. 

 

Jag har svårt att hitta ord. Rätt ord. Jag kan fastna mitt i meningar och bara inte kan förmå mig spotta ut rätt ord som jag tänker på. Som jag kan förnimma känslan av men inte formulera. Både i tal och skrift händer detta. Jag har ingen som helst startmotor, viljan kan finnas men inte orken och absolut inte startmotorn. Jag kan stå och titta på mina projekt och hela kroppen mår fysiskt illa bara vid tanken på att sätta igång. Fastän jag vill det så mycket i huvudet. Det är ju sjukt. Jag kommer mig inte ens för att fixa riktig mat. Endera får nån annan laga eller så tar jag färdigmat och värmer eller lever på mackor. 

 

Jag borde sova sen länge... jag är trött och ändå sitter jag här. Jag behövde få skriva av mig i ett forum på fb och därför har jag inte kommit längre. 

 

Men nu ska jag sova iaf.