En dag i lathetens tecken.

 

Kollohunden är tillbaka och han väckte mig okristligt tidigt. Men eftersom han kom sent igårkväll och det blåste kallt som F så blev kvällsrastningen snabb som attan. Alltså behövdes det tömmas ut lite på morgonen. Sen blev det snabbfrulle o tillbaka till sovrummet. Buren för honom. Missbelåten kollohund med arrangemanget men jag ville inte hångla vid halv sju-tiden på morgonen och han har sån kärlekskramp mest heeela tiden. 

 

Sen har jag skrotat runt inne o ute o kollohunden har skrotat för sig. Han roar sig så fenomenalt bra på egen hand.

 

En rishög på gården innehöll visst prima mellanmål i form av kattexkrementer. O sen undrar han varför jag inte vill hångla. 

 

Jag vill göra massor. Tyvärr finns det ingen startmotor. Fortfarande. Det gör fysiskt ont i hjärnan. Det är så svårt att förklara men tankarna känns sega att tänka och jag går runt med konstant sirapskänsla i skallen.

 

Jag har en tanke och plan för att bygga hönsburar. Typ sommarrastgårdar för att hålla raserna separerade o ev få kycklingar. Men orken ...