I ett försök att finna den röda tråden i mitt mående och det faktum att jag måste till läkaren för att förnya mitt läkarintyg och att jag redan nu vet att jag säkert kommer börja storböla där inne så började jag tänka bakåt. Waaayyy bakåt.

 

Något som läkaren inte riktigt verkade förstå var det där att alltid känna att man ska vara till lags. Men har man matats med den propagandan sen barnsben så sitter det i ryggmärgen.

 

Du som är så stor ska väl inte låta sådär ... var gång jag ville få vara liten och bli duttad med. Eller grät för att jag var arg eller ledsen.

Du som är så stor måste hjälpa till. Och när jag protesterade i det orättvisa i att min 19 månader yngre bror inte behövde diska efter maten hos farmor eller bädda bäddsoffan efter frukost så hyschades jag med orden att han var pojk. Å andra sidan behövde jag aldrig hjälpa farfar att skotta snö med snösläden på vintern. Det enda lillasyster behövde göra var att se söt ut.

 

Ett exempel av saker som gjort och format mig till den jag är idag.

 

(en arkivbild från en dag som var bättre än idag)

Jag somnade alldeles för sent inatt. Det märktes i morse. Jag var schleten, trött och hade huvudvärk deluxe. Jag kunde inte ens göra mitt jobb på ett vettigt sätt. Jag fumlade runt och kunde inte tänka en rak tanke. Första besöket skulle ta 20 minuter, jag behövde 36 minuter. Och så där fortsatte dagen. Inte ett enda besök höll sig inom tidsramen för planerad tid. Värst var väl ändå städbesöket som tog mig dubbelt så lång tid. Huh. Så jag ramlade in på kontoret nästan en timme efter att jag officiellt hade slutat. Jag satte mig med en mugg kaffe o några salta kex och vilade innan jag sen räknade ut exakt hur mkt jag hade felat på varje besök. Lappen skulle jag ta med mig till läkaren tänkte jag. Men lyckades inte ens få med mig lappen ut från jobbet. *suck* 

 

Ett planerat cafébesök med en vän blev inställt. Inte på grund av mig men jag hade nog fått lov att avboka iallafall annars. Vi gör ett nytt försök en annan dag. När universums krafter jobbar med mig och inte mot mig.

 

En stunds medvetslös vila utan faktisk sömn och sen tvingade kollohunden (i djävulsk maskopi med min kissblåsa) upp mig. Nu har jag ätit tre limpmackor med makrill i tomatsås och två tallrikar aprikoskräm med mjölk. Och så bara råååkade det finnas en påse lättsaltade chips i skåpet som jag bara rååååkade öppna och börja äta av. Oups.

 

Nähä, uppehåll i väderleken en stund. Fåglarna firar med lite kvällskvitter så jag tror jag går ut och firar lite jag också. Kollohunden kommer göra vågen av lycka när han inser att äääääntligen tänker jag gå ut.