Hur kan 24 timmar kännas som att man bara har 12?

 

Jag hinner ingenting. Vare sig av det jag VILL eller det som hänger över mig av borde och ska.

 

Ett sätt att rymma från tidens hysteriska framfart är att gå ut till djuren och bara titta på dem medan de lever sina liv. Jag hinner inte mer för det. Men det ger mig ett lugn inombords. Bara för stunden, så länge jag är där. Sen är förtrollningen bruten och jag jagas av stressens monster igen.

 

Jag vill läsa en bok, rida en häst, vila en stund... men verkligheten kallar. Mamma, sambo, chaufför, hantverkare, städerska... you name it.