De där små piipsen kan konsten att skrämmas.

 

De brukar alltid hänga ihop som en flock och göra allt tillsammans. Blir en hungrig, blir alla hungriga. Blir en sömnig, blir alla sömniga.

 

Men igår skrämde de mig. Först en vända när jag var ut och tittade till dem. Då hittade jag bara två först. De kurade i en hötuss utanför ena hästboxen. De andra tre hade lagt sig på det som en gång i tiden var kornas foderbord. 

 

Vid hästarnas nattning var jag tvungen att gå in och störa dem igen för jag måste ju upp på höloftet och hämta hö. Fyra små yrväder vaknade genast till och tyckte att det var dags för mat när jag kom. Men den femte lilla pycklingen stod inte att finna. Inte förrän jag kikade på stegen som leder upp till höloftet. Där satt den femte lilla pycklingen och sov. Strax bredvid har de tre stora sen första dagen haft sina sovplatser. På ena boxens vägg som vetter mot foderbordet brukar de sitta. Tuppen i mitten och en höna på var sida. 

 

De växer så det knakar de där små pyrena. Los Bandidos tänker jag på dem som ibland. Haha