Ja i det här fallet så var det verkligen så.

 

Jag var till brorsan en stund igår också. Mest för att slå ihjäl tiden medan E var på bilskolan och det ösregnade så det gick inte att göra så mycket på stan eller så.

 

En timme och 20 minuter efter att jag hade lämnat av henne där så ringde hon min mobil. Jag hörde henne men hon hörde inte mig så jag fick ringa om.

 

Nyfiken på vad hon skulle ha för information att ge mig. 

 

Och hon KLARADE DET. Hon tog körkortet igår. Efter två uppkörningar där hon fått totalt hjärnsläpp på grund av nervositet så lyckades hon den här gången hålla ihop så bra att hon faktiskt kunde bevisa för uppkörningsmannen att hon KAN köra bil.

 

Planen var att få henne att känna sig så bekväm hon bara kunde. Alltså följde bilskoleläraren med i baksätet och E hade radion på. Dessutom hade läraren förklarat situationen innan och därför satt uppkörningsmannen och läraren och pladdrade om allt och inget så E kunde fokusera på att köra istället för att vara nervös över tystnaden och "tvånget" att ha nåt att säga, samt att i tystnaden blir det så tydligt att han är där för att bedöma hennes körning. Nu kunde hon glömma den detaljen och bara känna det som att hon skjutsade dem nånstans.

 

Jag är så stolt över min duktiga dotter. Men nu blev hon så väldigt vuxen på en gång. Jag hämtade henne och så åkte vi hem. Sen gjorde hon iordning sig och åkte iväg till Västerås för att hänga med sin kompis. Det kändes skumt att veta att hon nu kan komma och gå som hon vill. Inga fler hämtningar eller lämningar för att vi bor på landet och allt händer nån annanstans.