när tiden rusar

Ibland måste jag stanna upp och vänta in. Kliva av ekorrhjulet och ställa mig bredvid och titta på. 

 

När jag inte hinner med mig själv. När jag kan komma på mig själv med att inte ha borstat håret på en hel helg bara för att jag inte orkar med de ens trivialaste saker om de inte är livsnödvändiga och absolut tvungna. 

 

Det finns ingen bättre eller sämre tid för att krascha och signalerna om malfunction började bli rätt envisa men jag har ignorerat dem och kört vidare. 

För stunden står jag stilla och tittar på när allt fortsätter att rusa omkring mig.

Nu är det din tur att stå stilla, jag har precis börjat röra mig igen... Du rörde dig för fort för att jag skulle hinna med, orka se, försöka höra... Därför bad jag dig gå hem. Vi ses igen i ett annat tempo, när vi båda håller samma fart...