ljud

LJUD

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag mår inte så bra. Känselspröten på utsidan. Sisådär en halvmeter utanför min kropp. Jag orkar inte med påtvingad närhet, liv och rörelse omkring mig just nu. Och med helg så är det massa sånt. Kidsen är lediga från skolan och de passar såklart på att njuta av ledigheten. Men huset vi bor i är litet och dåligt ljudisolerat. Det betyder att jag har ingenstans att gå undan när jag inte orkar med.

 

Igår sa jag att jag skulle gå ut och fånga dagen ...

 

 

Det blev inte så mycket fånga dagen. Jag dippade totalt och gick in i min kokong. Orkade inte med nånting. Jag skulle åka o hämta E i stan och sen skulle vi handla. Nä, jag orkade inte. Hon fick ta bussen hem och det var knappt att jag orkade åka och hämta henne där. 

 

Halv nio igårkväll kom jag iväg och handlade. Då tillsammans med herr J som fick köra och koordinera det hela. 

 

Jag gick runt i en bubbla av sorgsen trötthet. Kände mig bara less på allt och inget. Fanns inget specifikt att sätta fingret på. Det bara var så. 

 

Ett meddelande från en kompis med en fråga om utgång den 7/2 fick mina livsandar att räta på sig och börja spralla lite. Men en snabb koll i schemat gjorde att jag dippade lite igen. Såklart är det en jobbhelg som allt roligt händer. Får hoppas att jag kan få ledigt. Känns sådär lagom troligt med tanke på vikariesituationen på sistone.

 

Och idag är jag återigen nånstans i nivå av strax under skosulorna. Jag orkar inget och jag vill inget. Och som sagt var, jag kommer inte undan från övriga familjens liv. Och de måste ju få leva och låta. Men det gör ont i hela mig

 

Inget roligt inlägg men man ska inte bara visa upp en glättig fasad och idag är det en sån dag helt enkelt.