Tabbade mig igårkväll. Hade lyckats lämna öppet till hönshuset och fick påhälsning. Jag såg en höna som sprang för sitt liv när jag var ut och nattade hästarna men kunde inte hitta henne i mörkret när jag gick dit för att titta. En snabb inräkning i hönshuset visade att alla tupparna satt tryggt kvar på ungkarlshyllan tillsammans med de två små kycklingarna och några av hönorna. Men tre hönor fattades. Båda mina spräckliga hedemorahönor och svarta blandrashönan. Jag svor en lång ramsa över min dumhet när jag stängde om de kvarvarande och gick in. 

 

I morse hade jag hoppats att nån av de tre skulle ha gömt sig i nåt buskage och nu tittat fram igen när en ny dag nalkats. Men gården ekade tom på vilsna hönor.

 

Jag gick in i stallet för att fixa pållarnas frukost och tittade lite nedslaget om de möjligen gått in där och gömt sig men de platser de brukat sitta på gapade tomma. Ett plötsligt ljud fick mig att vända helt om i stallet och på kanten till Lillemans box satt de. Två hönapönor som kurade lite vilset.

 

Tyvärr var den finaste lilla hönapönan borta. Den spräckliga unghönan. Den som jag hade planer på att para ihop med en av ungtupparna för lite amatörmässig färgavel. Jo jag vet att hedemorahöns inte ska färgavlas men om man  nu råkar gilla en viss färgställning lite extra så gör det ju inget om man får några fler sådana. Men men... sånt är livet. 

 

Jag verkar inte ens ha en bild på henne som verkligen visar hur vacker hon var.