söndagsnöje

Herr J tappade bort en bilnyckel igår. 
 
Ja jag vet, den karln skulle tappa bort sitt huvud om det inte satt fast. 
 
Vi letade som tokiga men den stod inte att finna. Han hade haft den i handen tillsammans med en annan bilnyckel när han gick ut. Han skulle först flytta lastbilen upp på gården så att vi skulle kunna slänga skräp i den och sen skulle han ta bubblan och åka en sväng till en granne som behövde lite hjälp. 
 
Nånstans mellan hallen och bubblan lyckades han försnilla nyckeln. När han tog lasbilsnyckeln så råkade han riva ner nyckelhyllan så allt ramlade ner på golvet. Jag tänkte om han möjligen hade lagt ifrån sig bubblanyckeln när han skulle ta upp de andra nycklarna från golvet. 
 
Det andra alternativet var att han hade lagt ifrån sig nyckeln i lastbilen när han satte sig där och startade den. Eller att den hade ramlat ut när han klev ur lastbilen på gården. 
 
Men hur vi än letade så var den spårlöst borta. 
 
Idag vände vi upp och ner på i princip hela hallen för att försöka hitta nyckeln. Herr J låg i rabatten framför trappen och rafsade för o se ifall nyckeln hamnat där av nån anledning. Han finkammade gräsmattan fram till vart lastbilen hade stått parkerad.
 
Slutligen låg han och rotade i lövhögen som passligt fanns precis där han hade klivit ur lastbilen igår. Och tadaaa plötsligt var nyckeln bara där. Fast jag hade kikat där flera gånger. Men jag hade iofs inte stått på alla fyra och rotat i löven. Trodde den skulle synas ändå.
 
Hursomhaver. Eftersom hallen blev så noggrant undersökt så blev den samtidigt städad. Hittade dammråttor i storlek av en chihuahua och jag tror en av dem försökte bita mig. Och en halv sandlåda kunde jag sopa ihop med sopborsten.
 
Kökssoffan som stått i hallen ett tag fick flytta in i köket igen. Den har inte stått i köket sen vi rustade så det kändes nytt. 
 
Mot kvällningen fick vi främmande. Det var en liten tulta som skulle få komma och titta på hästarna. Hon fick sitta på Dallas och sen matade hon dem med gräs. De är ju lite närgångna så i början var mammas famn allra bäst. 
(arkivbild på Dallas)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0