ångest

Igår var jag till tandläkaren igen...
 
Ett besök, ett felstick, en bedövning som gick fel och allt jag jobbat för är förgäves.
 
Det var lugnt så länge jag satt i bilen och transporterade mig. Var ute i god tid och hade 20 min till godo. Ångesten kittlade till när jag närmade mig rätt stadsdel och började tänka på hur lugn jag faktiskt var. 
Satt hyfsat lugn i väntrummet och gick lugnt efter tandläkaren in i behandlingsrummet. Hon frågade hur det hade varit i munnen sen sist jag var där. Om jag haft ont eller om det varit okej.
 
Allt kändes okej ända tills jag satte mig ner i stolen. Från noll till hundra i puls och stresspåslag på 0,1 sekund.
 
Det enda som höll mig från att flippa ut och som fick mig att ändå behålla fattningen var insikten om varför ångesten kom över mig. 
Förståelsen för att jag är rädd att det ska hända igen fick mig att ändå aktivt jobba på lugnet. Att inte tillåta mig att hyperventilera värre än vad jag nu gjorde.
Hörde mina tunga suckar och förstod plötsligt till fullo brukaren vars suckar brukar låta e x a k t lika dant. 
 
Hörde mig själv babbla på om nonsens och till slut fick jag ur mig att stresspåslaget var enormt. 
 
Allt gick bra och jag var förvånad att det räckte med EN (1) bedövningsspruta och att den gjorde verkan. Brukar bli så stressblockerad att den inte verkar utan att det krävs minst en påfyllning och sen när jag raglar ut från mottagningen så slår bedövningen till och gör mig halvt ansiktsförlamad för resten av dagen.
 
Belönade mig själv med ett fint krimskramsarmband från Dollarstore när jag var klar.
 
Idag är det fettisdagen och jag har självklart ätit en smaskig semla. 

Kommentarer
Postat av: Helen

Det där stresspåslaget känner jag väl igen, jag önskar att tandläkarna varit lika pedagogiska och mysiga när jag var barn som dom är nuför tiden - eller så hade jag bara otur när jag som barn stötte på dessa stolpskott som bidragt till min tandläkarskräck och mina barn har haft en oändlig tur med sina tandläkare som varit gudomligt pedagogiska och trygga

2014-03-05 @ 09:50:56
URL: http://franminvraavvarlden.blogspot.se/
Postat av: Helen

Det där stresspåslaget känner jag väl igen, jag önskar att tandläkarna varit lika pedagogiska och mysiga när jag var barn som dom är nuför tiden - eller så hade jag bara otur när jag som barn stötte på dessa stolpskott som bidragt till min tandläkarskräck och mina barn har haft en oändlig tur med sina tandläkare som varit gudomligt pedagogiska och trygga

2014-03-05 @ 09:51:02
URL: http://franminvraavvarlden.blogspot.se/
Postat av: Helen

Det där stresspåslaget känner jag väl igen, jag önskar att tandläkarna varit lika pedagogiska och mysiga när jag var barn som dom är nuför tiden - eller så hade jag bara otur när jag som barn stötte på dessa stolpskott som bidragt till min tandläkarskräck och mina barn har haft en oändlig tur med sina tandläkare som varit gudomligt pedagogiska och trygga

2014-03-05 @ 09:51:08
URL: http://franminvraavvarlden.blogspot.se/
Postat av: Helen

Men hjälp, varför tre inlägg ?

2014-03-05 @ 09:51:34
URL: http://franminvraavvarlden.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0