Igår, när jag borde ha sussat för länge sen tog jag kameran med mig ut på ännu en fotosession i lampors sken. 

 

Men det var för att kung Bore hade pyntat så fint på bilarna som stått orörda ett tag. 

 

Ensam i mörkret hördes ett ljud bortifrån skogen. Med lite fantasi kunde man få det till ett spökligt vinande ljud men med vetskapen om att tåget passerar inte alls många kilometrar bort genom skogen så var det närmare till hands att tro att det var tåget som framkallade de kusliga spökljuden.

 

Gårdslampan gav tillräckligt sken för att fånga iskristallerna som gnistrade och blänkte. Hela bilen var täckt av krusidullerna som ringlade sig hit och dit.