Jag vet inte om det kan ha undgått nån?

Det brinner i skogen!

För två veckor sen var jag i stan vid lunchtid och kände röklukten ligga tung över området. Jag trodde att det brann i skogen strax bredvid men fick snart veta att det tydligen skulle brinna i Virsbo. Men inte nog med att det brann i Virsbo, nej det brann visst i Färnbo också.

Självklart kändes det obehagligt med en brand i trakten när det var så varmt och hade varit varmt och torrt så länge. Men nyhetsrapporteringen sa att det var ett område i storlek 30x30 meter som brann och att det var strax vid en sjö och Virsbobranden och Färnbobranden visade sig vara samma brand så det kändes som att det snart skulle vara släckt ändå.

Rökpelaren på fredagen skvallrade om att den inte alls var släckt så snart som det först hade sagts. Men fortfarande kändes det som under kontroll.

På lördagen var vi och firade svågern som fyllde jämna år. Från trädgården såg vi röken stiga från skogen.

Måndagen bjöd på blåst och jag kände att nu räcker det... nu har det banne mig brunnit länge nog. Men plötsligt svämmade Facebook över av rapporter om att det behövdes hjälp att evakuera folk och fä och det NUUU.

Där jag satt ett par tre mil ifrån kunde jag inte göra så mkt mer än att försöka hålla min ångest stången och be för att ingen skulle behöva förlora vare sig liv eller egendom.

Tisdagen var mest bara kaos. Allt var insvept i tjock rök. Ända hemifrån och till jobbet hade jag sällskap av röken som gjorde att jag förstod hur en rökt sik känner sig.

Inbeordring där alla var tvungna att stanna kvar på jobbet. Och en evakueringsplan utarbetades. De mest vårdkrävande fick hjälp att evakueras till stan. Och hela äldreboendet evakuerades med abonnerade bussar och färdtjänst.

När jag åkte hem orkade jag inte längre hålla fasaden uppe och jag grät. Rädsla, vanmakt, ilska och sorg blandades med tröttheten och tårarna rann.

Onsdagen bjöd på en känsla av dagen efter. Det kändes lite avslaget och ett onaturligt lugn hade lägrat sig fastän det ändå rådde en febril verksamhet. Som en krigszon. Plötsligt löd budskapet att hela det lilla samhället skulle evakueras pga vattenbombning. Halv panik hann utbryta innan radion korrigerade sitt första evakueringslarm och meddelade att det bara gällde inom de spärrade områdena.

När torsdagen kom hade det gått en vecka sedan branden startade. Den var fortfarande inte på något sätt under kontroll även om det nu fanns rätt resurser att tillgå. Nyheten nådde mig att en gammal kollega tyvärr mist sitt hem under måndagens inferno.

Fredagen kom och jag var ledig men helt ärligt gjorde jag inte många knop utan tillbringade dagen mer eller mindre i sängen. Orkade inte göra mat och orkade inte tänka på att äta. Lördagen förflöt mer eller mindre på samma sätt. Lättirriterad och grinig utan att kunna förstå hur jag skulle kunna undvika konflikter.

Söndag och vid det här laget orkade jag inte längre bry mig ifall tvätten skulle lukta rök om jag hängde ut den på tork. Allt luktar ju rök iaf.

 Nu har det som sagt gått två veckor sen det startade och branden är numera under kontroll säger de. Men det kommer brinna länge än. under marken, Skogen är ett minne blott. Även om träden står kvar så har elden bränt av rötterna och de kan ramla för minsta lilla. Vägspärrar in i området gör att det är svårt att glömma ens för en liten stund. De inlånade planen från Italien och Frankrike må ha flugit hem men helikoptrarna patrullerar fortfarande området hela tiden och ljudet av propellrarna finns där i bakgrunden.